- Project Runeberg -  Före Adam /
102

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de och att förbindelserna oss emellan voro allt annat

än vänskapliga.

De jagade oss i timtal. Skogen tycktes vara
ändlös. Vi höllo oss så mycket som möjligt till de öppna
platserna, men bortom dem stötte vi alltid på ännu
tätare skog. Ibland trodde vi oss ha kommit undan
våra förföljare och satte oss för att vila. Men innan vi
hunnit hämta andan, hörde vi återigen det förhatliga
»Ho-ho!» och det förskräckliga »Goek! Goek! Goek!»
Det sista slutade i ett vildt »Ha-ha-ha-ha-ha, h a!»

På detta sätt jagades vi genom skogen av det
ursinniga Trädfolket. Slutligen, mitt på
eftermiddagen, började höjderna bli allt högre och högre och
träden allt mindre. Så kommo vi ut på en gräsbeväxt
sida av berget. Här fingo vi snart försprång, och
Trädfolket uppgav jakten och vände om till sin skog.

Men bergen voro kusliga och ogästvänliga, och tre
gånger på samma eftermiddag försökte vi återvända
till skogarna. Men Trädfolket låg på vakt och drev
oss tillbaka. Hängöra och jag sovo den natten i ett
dvärjträd som icke var mycket högre än en buske.
Denna sovplats erbjöd ingen säkerhet, och hade något
rovdjur händelsevis gått den vägen, så hade det i
oss funnit ett lätt fångat byte.

På morgonen förmåddes vi av vår nyförvärvade
respekt för Trädfolket att styra kurs inåt bergen. Att
vi icke hade någon bestämd plan eller ens en tanke på
vart vi gingo, därom är jag övertygad. Vi drevos
endast framåt av den fara vi hade undgått. Av våra
vandringar bland bergen har jag endast oklara minnen.
Vi uppehöllo oss i dessa dystra trakter flera dagar,
och vi utstodo många lidanden, synnerligast genom

102

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foreadam/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free