Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min nior kände igen mig, men hon gav mig en var
nande vink, då jag ville klättra upp till henne.
Hängöra som var mycket försiktigare än jag tog till
reträtten, och jag kunde omöjligt förmå honom att vända
om. Längre fram på dagen kom emellertid min
syster ned på marken, och sedan klättrade vi och
lekte i de närstående träden hela eftermiddagen. Men
så blev det ledsamheter av. Hon var min syster, men
det hindrade henne icke från att bemöta mig på ett
avskyvärdt sätt, ty hon hade ärvt sin fader
Pladdra-rens elakhet. Hon vände sig plötsligt emot mig
nästan ilsket, klöste mig, slet mig i håret och högg sina
skarpa små tänder djupt i min arm. Då blev jag
ond. Jag gjorde henne ingen skada, men nog gav
jag henne den grundligaste tuktan hon hade fått i
hela sin tid.
Hon skrek och gastade. Pladdraren, som hade
varit borta hela dagen och först nu kom tillbaka,
hörde henne skrika och kom ditstörtande.
Detsamma gjorde min mor, men Pladdraren kom först.
Hängöra och jag inväntade icke hans ankomst. Vi satte
i väg därifrån, och Pladdraren jagade oss för
brinnande livet genom skogen.
Sedan jakten var över och Hängöra och jag hade
skrattat oss mätta, upptäckte vi att skymningen var
inne. Här kom nu natten med alla dess fasor över
oss, och vi kunde ej ha en tanke på att återvända till
hålorna. Rödögas därvaro gjorde det till en
omöjlighet. Vi togo vår tillflykt till ett träd som stod på
något avstånd från de andra, och vi tillbragte natten
högt uppe i en klyka. Det var en bedrövlig natt.
Under de första timmarna föll ett stridt regn, sedan
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
