Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pan. Då vi kommo till toppen, sågo vi oss 0111.
Samlingsplatsen därnere var tom och öde. Rödöga hade
tydligen stannat i sin håla och de övriga hade
försvunnit i skogens djup.
Vi vände oss om och togo till fötterna. Vi rusade
över öppna platser och utför sluttningar, utan att
fråga efter att där kunde finnas ormar i gräset, ända
tills vi nådde skogen. Och nu bar det av upp i
träden, och vi svingade oss från det ena till det andra i
vild flykt, tills vi hade flera mil mellan oss och
hålorna. Då, men först då, stannade vi, slogo oss till
ro i en stor trädklyka, sågo på varandra och började
skratta. Vi höllo i varandra med armar och ben,
tårarna strömmade ur våra ögon, och det värkte i
våra kroppar, men vi skrattade och skrattade och
skrattade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
