Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han och hans folk voro mycket mindre hårbeväxta
än vi, ehuru vi i vår tur voro mycket mindre
hårbe-växta än Trädfolket.
Jag visste det ögonblickligen, så snart jag fick se
honom — detta var skräcken från nordost som
förebådades av den mystiska röken. Men jag kände
mig förbryllad. Han såg alis icke farlig ut.
Röd-öga eller någon annan av våra starka män skulle med
lätthet ha slagit honom. Och därtill var han gammal
och skrynklig, håret i hans ansikte var grått, och han
linkade svårt på ena benet. Det fanns ju ingen orsak
att betvivla att vi kunde springa och klättra raskare
än han. Han skulle aldrig kunna hinna upp oss, det
var alldeles säkert.
Men han bar någonting i sin hand som jag aldrig
hade sett förut. Det var båge och pilar. På den
tiden hade emellertid båge och pilar icke den ringaste
betydelse för mig. Hur skulle jag kunna veta att
döden låg på lur i ett krökt stycke trä? Men Hängöra
visste det. Han hade tydligen sett Eldfolk förut och
kände till deras vanor. Den nykomne tittade upp
till honom och gick rundt omkring trädet. Och rundt
omkring trädet gled nu också Hängöra uppe vid
förgreningen, så att han alltid hade stammen mellan sig
och Eldmannen.
Den senare vände plötsligt om under sin kretsgång.
Den överraskade Hängöra gjorde hastigt detsamma,
men han hann icke få skydd bakom stammen förrän
bågsträngen knäppte till. Jag såg pilen flyga upp
förbi Hängöra, studsa mot en gren ocli falla till
marken. Jag hoppade och dansade på min upphöjda
plats i förtjusning. Det var ju en lek! Eldmannen
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
