Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tzu Hsi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2<5o
TZU HSI.
syntheten att rycka en av dessa diplomater i flätan och blev
därför häktad.
Vid 1880-talets början blev brytning mellan Tzu An och Tzu
Hsi. Den förra hade klagat över att Lien Ying, Tzu Hsis
över-eunuck, använde det högst olämpliga pronominet Tsamen, »vi
två», om sig och kejsarinnan och dessutom tillade sig titeln
»Herre av 9,000 år», vilket var nästan majestätsbrott, då kejsarens
titel var »Herre av 10,000 år». Tvisten slutade, som ej sällan var
fallet i 1500-talets Italien och 1700-talets Ryssland med att den
ene antagonisten tämligen oförmodat avled. Så blev fallet med
Tzu An, men som »Moderlig och lugn» sade i sin
avskedsskrivelse före döden: »Många hederstitlar och välgärningar hava
kommit mig till del, varför skulle jag dä sörja?» När »Fortsättning
på glansen» fyllt 17 år, måste han få makten, och Tzu Hsi valde
då sin systerdotter Lung Yu till kejsarinna, men kejsaren lär ha
varit kallsinnig mot denna gemål och föredrog tvä älskvärda
bihustrur, som lystrade till namnet Pärlan och Den glänsande.
Tyvärr hade Kuang Su ej ärvt mycken fasthet av sin duktige
och kloke fader, prins Chun. Denne kraftige mandschuprins, som
av blygsamhet avböjt erbjudandet att fä använda aprikosfärgade
sidengardiner i sin bärstol — motsvarande pä vårt uttryckssätt:
åkte heller i eget än i kejserligt ekipage —, hade visat stor
energi i 1880-talets strider mot fransmännen och genomskådat
Sydkinas högförrädiska planer mot hovet i Peking. Då hans
bärstol trängde sig fram genom Kantons trånga gator bland
myllret av hundratals bläklädda vitsulade resliga kineser, säg han
hatet glöda ur deras sneda ögon och tänkte nog med skäl, att
den mandschuiska hårpiskan snart nog var det enda lojala de
hade. »Det vore bättre», utropade han en gång i ursinne, »att
överlämna riket till de utländska djävlarna än att låta det styras
av dessa kinesiska rebeller.» Ar 1891 dog Chun och begrovs i
ett tibetanskt böntäcke samt fick, trots en del ytterst invecklade
dynastiska betänkligheter, efter mycket motstånd titeln »Avliden
kejserlig fader». Ett par år efteråt började kriget med
»dvärgbanditerna», som japanerna kallas av de mera resliga kineserna.
Den store Li Hung Chang lyckades ej besegra Japan och ansågs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
