Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo Tolstojs självbiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247 LEO TOLSTOJS SJÄLVBIOGRAFI.
giga bojarer, representanter för sitt land, som tappade juveler
och löss på de blanka dansgolven i Londons slottssalar.
Slutligen för några årtionden sedan fick Europa höra litet om
samo-varer och nihilister, men i stort sett kände man om det rike,
som är lika stort som månskivan och räcker från Ålands
kobbar till Stilla havets strand, blott namnen på några kejsare,
fältslag och freder.
Då berättade Turgenjef, Dostojevski och främst Tolstoj 0111
cle ryska studenterna, som halvsvultna men vitglödande av
entusiasm resonerade om pikrinsyrebomber och generalguvernörer,
byggande i fantasien den eviga fredens rike på den bloddränkta
marken. Man lovade sig att mörda grundligare än de ytliga
och lättsinniga fransmännen. Sedan man sprängt i luften de
reaktionära och de ljummare frihetsvännerna, skulle dödsstraffet
avskaffas. Melankoliskt tuggade de bleka uniformerade
studentynglingarna och de renhjärtade kortklippta studentskorna på
sina marmeladbitar och återfunnos så småningom allt efter
temperament i galgen, i Sibirien eller i Petersburgs ämbetsrum.
Man fick läsa om rödbrusiga, vodkadoftande godsägare och
kaptener, som skrattade och kysstes och, då de lämnade den sista
varietélokalen, ropade till isvoschiken: »Kör mej nånstans/» som
det Gribojedovska bevingade ordet lyder. Man fick höra om
hur Gontjarofs Oblomof i oändlighet diskuterade med sig själv,
huruvida han skulle stiga upp ur sängen eller ej. Man lyssnade
till Turgenjefs officerare i tsarens garde du corps, där man
använde en så korrekt franska och engelska, att de ryska
egen-namnen feluttalades, som om en engelsman hade gjort det, och
där Turgenjef beskriver hur den första ödmjukhetskänsla en
rysk furste erfor uppstod i hans hjärta, då han antichambrerade
hos en mycket dyrbar Pariskokott. »Tänk att jag, en vanlig
ryss, får etc.» Så kom romanen Raskolnikof med sin blandning
av evangelium och perversitet, där Dostojevski visar hela sin
frätande analyseringssjuka. Tolstoj själv, »den ryska jordens store
författare» som Turgenjef säger, blev dock den, som genom
»Krig och fred» och »Anna Karenina» väckte den stora
sympatien för det mänskliga i den ryska »breda naturen», som man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
