Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fransmans omdöme om svenskarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2o8 FCX FRANSMANS OMDÖME OM SVENSKARNA. 2o5
dade håll en stark rörelse har börjat för att lära svenska folket
att det ej behöver skämmas för sin historia.
Det är väl de svaga dyningarna från den punschpatriotism,
som fanns på 1860- och 1870-talen, som nått honom.
Han erkänner dock gärna att svenskarna ha svårt att hålla
sig framme, och han jämför deras i mitt tycke klandervärda av
lättja och tåpighet sammansatta rädsla att göra sitt lancl känt
med norsk energi på detta område.
Bellesort skämtar bittert med sina landsmäns ständiga fråga:
»Älskar man Frankrike här i landet?» »Ingenstädes älskar man
Frankrike», säger han.
Trots att folkens beundran för Frankrike avtagit mycket
under de sista tjugu åren, har man ändå kvar ganska vänliga
känslor för den stora rika kulturnationen, om också kärlek är
ett litet för starkt ord. Frankrike, som slagits mot nästan hela
Europa, som haft Österrike till sekelgammal arvfiende, som härjat
Ryssland, som plundrat, föraktat och gång på gång anfallit
Tyskland, som sökt krossa Spanien och hotat Belgien, som intill det
sista sökt skada och håna England, detta Frankrike är verkligen
beundrat så gott som överallt, tack vare sin fina enhetliga kultur,
ty för den ha människor, som eljest ej veta ens vad ordet kultur
vill säga, en tydlig respekt. Öppet prisat i Ryssland och den
slaviska världen, hemligen beundrat i Tyskland, sympatiskt för
Holland och Danmark också på grund av dessa länders
tyskfruktan, hyllat i Italien och Spanien som den latinska rasens
naturliga ledare, är det egentligen blott i England och Amerika
man har en bestämd motvilja för franskt väsen, om man också
även där högaktar den franska kulturen. I det senare landet
erkänner man Paris som nöjesstad, och dess damskräddares
förtjänster fa höga lovord, men »Frenchy» blir i alla fall ett
skymf-ligt tillmäle.
Hur är det i Sverige, hos »Nordens fransmän»? Jag tror att
de senare ha förlorat något av sitt franskintresse, sedan de märkt
att de äro så olika Söderns fransmän som gärna kan tänkas.
Den sydliga sortens fransmän älska penningar, kvinnor,
intellektuella nöjen, dramatik och hastiga, våldsamma lösningar, men ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
