Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt och danskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 SVENSKT OCH DANSKT.
konung och folk högtidligen avlagts, skulle infrias. Man
glömmer lätt saker, i vilka man spelar en tvivelaktig roll, och har
gott om minne, då det gäller oförrätter mot en själv. De icke
så få gånger de danske brutit lejd och loven mot oss ha vi i
bättre minne. »Ger man sig in med danskar, blir man alltid
lurad», heter det svenskar emellan. Är det ej ganska blygsamt
sagt av oss? En dansk dam frågade en gång en framstående
svensk danskfödd dam, om det funnes begåvade personer i
Sverige. Ja, naturligtvis finns det en del sådana, ehuru vår
ekonomiska begåvning är svag. I många fall är dock kanske vår
åtkomstförmåga underskattad av oss själva. Jämtland och
Härjedalen, Bohuslän, Halland, Blekinge och Skåne ha haft sin också
nationalekonomiska betydelse och kunna väl väga upp en del
förluster på smör. Svensken ser dock i allmänhet på dansken som
en officer på en slug grosshandlare, och »procentare» är nog det
ord, som han mumlar mellan tänderna, åtminstone då han
omsätter sina växlar. I »Peer Gynt» representerar som bekant
Trumpeterstråhle svensken, och denna typ, som slamrar med
Karl XII:s värja och sporrar, har både i Norge och Danmark
ansetts lämpligen representera vårt land. Men typen är dels
gammalmodig, dels orättvis, ty sedan Trumpeterstråhle vid
punschbordet hållit sina tal om Karl XII, gick han till
aftonplenum i riksdagen och motsatte sig all ökning utöver de 30
dagarna, som då ansågos vara tillräckliga att öva sig till
Sveriges försvar. Jag vet ej om man är mera okunnig om vårt land
i Norge än i Danmark, men att storsvensken under 1870-,
80-och 90-talen varit vårt minsta fel, därom är jag övertygad, och
det är professor Sundbärgs stora förtjänst att kraftigt, med för
oss svenskar ovederläggliga exempel påvisa, att en dekadans i
vår känsla som svenskar alltför länge varit rådande hos oss.
Den som ej förstår detta, den förstår ej heller hur allvarligt 1905
träffade den svenska folksjälen och hur skamsna över vårt
lättsinne och vår naivitet vi blevo, ju längre vi fingo tänka över,
hur grundligt den här gången vi missräknat oss på vår
skandinaviska känsla. Detta årtal ligger oss ännu alltför nära. Det
var visserligen bra med bortsprängandet av de fästningar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
