Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt folklynne och emigrationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183 SVENSKT FOLKLYNNE OCH EMIGRATIONEN. l6l
l6l
Författaren har emellertid ett mycket skarpt öga för
skillnaden i danskt och svenskt lynne och sätter svenskens
naturkänsla i motsats till hans brist på psykologisk uppfattning. I
Danmark är det tvärtom, och träffande framhåller Sundbärg
detta, då han talar om skillnaden mellan en dansk och en svensk
kalfaktors ställning till sin löjtnant. Efter fjorton dagar känner
dansken löjtnantens förtjänster och fel och begagnar sig av båda.
Efter mötets slut har svensken intet annat intryck av sin förman
än att han är endera »en djävla hygglig karl» eller »en djävla
fähund». På ett sinnrikt och i min tanke riktigt sätt härleder
författaren vår ledsamhet i umgänget ur vår brist på psykologi
— intresse för människor. — Tillåt oss erkänna att vi äro ganska
tråkiga. Vem av oss har ej hört det specifika svenska skrytet:
»Vi råka aldrig någon, vårt landställe har gudilov inga grannar»,
»På badorten X. behöver man ej vara tillsammans med någon b’
I sanning älskvärda sällskapstendenser.
Vad är det då för drag hos oss och i vårt liv som
medverkat till emigrationen? Vår enstörighet, vår avundsjuka, vår
otacksamhet mot alla men främst mot Sverige. Vad har Sverige
skänkt mig? Hör man ej den retade, hos vissa nästan ursinniga
tonen? Jo, skatter, värnplikt, dryga smällfeta kapitalister! Vår
enstörighet framkallas av svårigheten att umgås med människor.
Den trevnad en fransman eller en belgier får på sin cabaret
eller estaminet med sina vänner och dominobrickor, den finner
man här i Sverige hos vallonernas ättlingar, då de språka
utanför sitt hus på en bruksgata i Bergslagen. Dessa svenska
val-loner vilja ej flytta till något pris. De rena svenskarna flytta
gärna.
Under arbetet har svensken oftast ett humant och vänligt
sätt men är så mycket ledsammare i umgänget efteråt.
Avundsjukan, denna »andra sida av rättskänslan», som den
mest svenske av alla författare, August Strindberg, yttrar sig i
sin uppsats om »det allmänna missnöjet», är kärnsvensk. Hos vissa,
som t. ex. hos Strindberg, »värkte fosterlandskärleken bort», hos
andra nötes den bort genom en propaganda börjad i Sverige, i
»Fäderneslandet» skulle man kunna säga. och Aftontidningen »Svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
