Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIII
FÖRORD.
om det tyska infallet i Belgien och kallar detta för ett ärelöst
dåd, »som måste väcka förakt i varje sinne och blott alltför
väl motsvarar era preussiska kungars politiska tradition», och
då han i samma öppna brev till Hauptmann undrar om den
tyska eliten icke vill protestera mot de »hunner», som behärska
den. Han hade yttrat sin sympati för vissa andliga värden i
Tyskland, och det var tillräckligt för att han skulle anses som
förrädare mot fransk civilisation. Och detta fast han hänfört
prisat de franska hjältar, som nu offrat sitt blod för Frankrike,
och säkert var lika stolt som alla andra fransmän över sitt folks
seger vid Marne.
Nationellt självberöm luktar emellertid ej fullt så illa som
personligt, och nationell egoism är säkert åtskilliga nyanser mera
etisk än den individuella själviskheten. Vad är fosterlandskärleken?
Som allt stort något oförklarligt, som alla känslor svår att
beskriva med ord. Men skulle man ej kunna säga, att den är dels
den under den tidiga levnadsåldern insupna känslan för moderns
språk och marken, där man, som Heidenstam säger, lekt som
barn, och, som Fröding uttrycker det, dungen, där
barndomsminnena susa, dels som Gunnar Hazelius i sin ypperliga uppsats
om patriotismen påpekar, med den välbehövliga varningen att ej
för mycket fästa sig vid rasen, »medvetandet om en gemensam
andlig och materiell odling». Slutligen skulle man kanske kunna
tillägga, att i fosterlandskärleken ingår en känsla av delaktighet
i den heder och den kollektiva ära, som pryder det egna landet
och som man erfar som en gemensam dyrbarhet. Kränkes denna
fosterlandets heder, uppdyker ibland fosterlandskärleken som en
naturkraft i sinnen, där man minst väntade det. Det har visat
sig både i Frankrike och i Tyskland.
Denna på en gång så reella och ideella känsla,
fosterlandskärleken, har i Frankrike varit landets salt från 1871 tills nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
