- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
245

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJERDE BOKEN. Den blifvande Drottningen - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hon nedsjönk utmattad; men de feberglödande
ögonen sökte oroligt Valerie, under det hon fortfor såsom
i en yra:

»Jag vill dö i samma sjukdom som han — samma
feber, som förtärde hans hjerta, skall snart förbränna
mitt — o, hur det brinner! men döden skall förena
mig med den son, som lifvet skilde ifrån mig.»

»O Blanche, min dyra, en feberdröm förvirrar ditt
sinne! Du måste ännu lefva — du har ännu en son
och din gemål; du måste lefva för att bevara åt
dem deras nyvunna magt och deras svigtande
konungarike.»

»Jag kan icke verka något mera för dem — jag
har misstagit mig!» sade drottningen, åter talande fort
och häftigt. »Allt synes mig förändradt — jag ser
allt klarare än förr — —. Mig syntes ett stort mål,
som jag verkade för, som jag ville trotsa allt för att
uppnå — — — men nu ser jag, att jag derjemte
leddes af hämnden — jag ville öfvervinna, förödmjuka
dem, som förbittrat mitt och min gemåls hela lif.»

Valerie såg med ångest, huru timglaset hade
förrunnit hälften af den tolfte timman. Men hon ansåg
det likväl vara bäst, att drottningen fick tala ut för
att sedan få ro. Hennes blick började blifva lugnare.

»Min älskade drottning,» sade derföre Valerie med
sin öfvertygande, lugna röst, »du har dock öfvervunnit
dina mägtiga motståndare, och nu återstår att skörda
frukterna af din seger.»

»Seger,» upprepade Blanka matt, »hvad har jag
då vunnit? — — Skall icke ny förbittring söndra
hvad jag trodde mig hafva befäst — och störta landet
i olycka — — — Det brinner i mitt hjerta, o
Valerie —.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free