Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJERDE BOKEN. Den blifvande Drottningen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redan hos henne en förkänsla, af de underbara öden,
de strider och segrar, som väntade henne [1].
Ibland bordsgästerna hade Gunborg igenkänt
Torsten Folkesson. Hon kände, att han betraktade henne;
men hon kände derjemte, att han i henne såg en
annans maka, och då hon på afstånd hörde hans röst,
föreföll det henne såsom minnen af en ungdomsdröm,
hvarur hon hade vaknat, utan att likväl förlora dess
älskade bilder.
Måltiden hade ej skridit långt framåt, förrän
folkkungadottrens närvaro började utöfva sitt förra välde
öfver konung Håkan, som på en gång syntes återtaga
sitt förra sätt och blifva den sorglöse, behaglige och
konungslige ynglingen, som intog genom sitt öppna
väsende.
Han talade om de forna tiderna på Gröneborg
med en hemkänsla och på ett sätt, hvarmed
ungdomen vet att fästa intresse vid mången obetydlig, dock
så välbekant tilldragelse. Gunborg förstod att besvara,
att deltaga, men derjemte gifva den förnämsta färgen,
fästa den bästa tanken vid deras gemensamma
fädernesland och häntydde på en konungs glada och ädla
mål, att se det sköna, känna det goda och kunna
bevara det såsom sin tillhörighet.
Men ännu alltjemt kände Gunborg, att Torsten,
ehuru på afstånd, följde hvarje hennes ord, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
