- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
126

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Hertiginnan af Halland - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Birgitta blef djupt gripen af alla dessa sorgliga
framställningar.

»Mitt älskade fädernesland har då blifvit en
röfvarekula!» utropade hon ångestfullt. »Alla varningar
och böner hafva varit förgäfves; denna ogudlighet och
försmädelse skulle dock ske,» fortfor hon, och
underbara syner började föresväfva hennes själs blick. Jag
ser konung Magnus sitta på ett glasklot, öfver hans
hufvud hänger ett tveäggadt svärd, som sjunker allt
djupare och djupare. Vid den ena sidan står hans
goda engel; vid den andra en demon med hammare
och tång, begge gå de ut på att vinna honom och äro
klotet nära, då svärdet ramlar och krossar dem.»

Birgitta höll upp, liksom försjunken i hänryckning
under det hennes ögon strålade.

Sedan talade hon åter:

»Jag ser domaren sitta på tronen emellan
himmelens härskaror; under himmelen ligger Sveriges rike
utsträckt; jag hör en röst, som kallar konungens goda
och onda englar inför tronen att göra räkenskap, och
de komma och förtälja hvad de hafva gjort för att
frälsa och förderfva. Demonen har ingifvit honom att
älska en man af Ödle-ätt och lyfta honom högt i ära,
men deremot hata sin egen son. Det är hans skuld,
att han är i förbund med en främmande konung,
»Demonernas svorne broder,» Engelen har icke kunnat
hindra det, ty kungen tillslöt sitt öra.»

Birgitta tystnade, men syntes ännu försjunken uti
inre syner. Ingen vågade störa henne; men hvarje af
sierskans ord genomträngde allas sinnen, ehuru kanske
Birger var den ende, som fullt fattade deras betydelse,
och att hon med Demonernas svorne broder» menade
Danmarks konung, den listige Valdemar Atterdag, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free