- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
75

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Hertiginnan af Halland - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Hvad tänker du på, Elsa? Huru vore det möjligt
att strida emot hans vilja?»

»När hertigen har rest, tänker ers nåde ändå dröja
qvar här i tornet? — Det kunde bli länge nog.»

Ingeborg sänkte sorgset sitt hufvud.

»Det kännes hårdare nu,» sade hon, »sedan jag
fick hoppet att träffa mina fränder, har min längtan
efter dem vaknat, lika med längtan efter friheten.»

Vid åsynen af hertiginnans stilla sorg, blef Elsa
utom sig; hon kastade sig till hennes fötter och kysste
hennes händer.

»Misströsta icke så, min dyra, älskade, höga fru!»
bad hon. »Det måste blifva annorlunda, den grymma
hertigen skall icke längre få martera er. Jag vet att
drotset, er höga broder, nu är hertigens fiende — vänd
er till honom, han skall beskydda er.»

»Just derför att min broder är min gemåls fiende,
kan jag icke fly till honom. Du förstår icke, Elsa,
att det då skulle blifva en öppen strid emellan dem
och att den striden kunde blifva farlig — min broders
lif får icke offras för min skull.»

»Men denna strid kan nu icke längre undvikas,»
sade Elsa och steg upp, torkande tårarna ur sina
klara, kloka ögon. »Edra anförvandter vänta ju eders
nåde, och då ni icke kommer skola de helt visst ej
låta saken bero, utan börja en strid, som kanske blir
fruktansvärdare, än om ni sjelf vore hos dem.»

»Du kan hafva rätt deruti, min lilla Elsa,»
svarade Ingeborg betänksamt och satte sig ned på
närmaste stol. »Jag borde kanske göra ännu ett försök
— det kännes nog hårdt — men jag vill likväl skrifva
till hertigen härom och ... bedja honom besinna detta
innan han förnekar sitt löfte till mig.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free