- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
52

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Jungfrun på Gröneborg - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vatten och han framträdde dermed till den väntande
jungfrun. Med en höfvisk bugning räckte han henne
vattenskopan med dess klara innehåll, som glittrade
mot aftonsolen.

Hon syntes icke förvånad; mottog skopan och
drack af vattnet, hvarefter hon räckte den till sina
tärnor. Sedan hvar och en af den leende skaran fört
drycken till sina läppar, tog jungfrun det nästan tomma
kärlet och återgaf det till främlingen. Hon slog
dervid upp sina lugna, klara ögon emot honom, likväl
utan att säga ett ord: men då hon såg, att äfven han
drack af det återstående vattnet, flög ett leende öfver
hennes läppar. Ännu en gång mötte hon hans blick
och med ett egendomligt behag böjde hon sitt hufvud
till en helsning, hvarefter hon vände sig om och
lemnade källan. De lifliga tärnorna skyndade efter henne.

Men den förstnämnde främlingen vaknade nu upp
ur sin förtrollning och skyndade fram; han fattade
gångarens tyglar och utsträckte med ridderlig artighet
handen, erbjudande henne sin hjelp. Likasom hon
hade emottagit drycken af den andre, lade hon nu helt
enkelt sin hand på främlingens och svingade sig snabbt
upp i sadeln, hvarefter hon lätt böjde sitt hufvud och
ilade hän. Tärnorna följde henne.

Den unga herrn vände sig nu till sin vän, som
kom till honom, der han stod qvar, såsom hade han
väntat, att jungfrun skulle se sig tillbaka.

»Du hade bättre lycka än jag, Torsten!» sade han
»Du fick en blick ur hennes undersköna ögon och ett
leende ifrån hennes läppar.»

»Efter du talar så, min konung, kan man ju anse,
att någon af hennes flygande lockar sände dig en
helsning,» svarade han, då emellan löfträden den hvita

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free