- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
25

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Jungfrun på Gröneborg - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och lade ett pergament i hans hand. Förvånad tog
Håkan emot brefvet och fann det innehålla en
böneskrift, att han ville följa budbäraren. Sjelfva skriften
syntes vara tecknad af en fruntimmershand, och genom
Håkans sinne flög tanken, att det hemlighetsfulla
brefvet var ifrån hertiginnan sjelf. Han visade det i hast
för sin vän, nickade åt svennen och följde honom, då
de lemnade rummet.

Ifrån ett mindre rum derinnanför öppnades en
lönndörr, som ledde ut till trappgången. Sedan de
passerat husets ena sida, inträdde de i törnets nedra
våning. Här vände sig kammarsvennen om, lade ett
finger på munnen och smög tyst förbi en vaktkarl,
hvilken stödde sin groflemmade gestalt emot en
tornglugg och kanske med afsigt blickade ut i natten.
Äfven här var mörkt, men trapporne fingo der och
hvar någon belysning från de uppdragna skottgluggarna,
hvarigenom månskenet blänkte in och hvarigenom äfven
några toner af den skallande musiken från riddarsalen
kunde höras. Deremellan var allt så tyst, att huru
sakta vandrarne än gingo uppför trappan, deras steg
likväl återljödo högt upp i tornet.

Ändtligen stannade svennen vid en dörr, på
hvilken han slog tre tysta slag, hvarvid den öppnades
inifrån af en tärna. Äfven här var så dunkel
belysning, att tärnan syntes såsom en sväfvande spökbild
framför dem, till dess hon öppnat dörren till ett rikt
upplyst gemak.

Nästan förbländad, tog den unga konungen ett
steg tillbaka. En hvitklädd qvinna kom emot honom.
Hon var väl ytterst späd och fin, men färgen på
hennes kinder röjde ungdom och helsa, liksom det
yppiga blonda, ifrån guld till rödt skiftande håret

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free