Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brudparet hade följt stranden af bäcken ända till
skogsslottet, och där förde Agatha med gladt hjärta sin trolofvade
till sina föräldrar. Men Max fruktade, att den gamle,
hederlige jägmästarens skarpa öga skulle kunna intränga i hans
själ och där läsa hans hemlighetsfulla förehafvande.
»Nå Max», ropade den gamle muntert till honom, »det
har varit en förskräcklig natt; fruntimmerna hafva för din
skull varit mycket oroliga, ty de visste ej om du kommit
hem. Men jag, för min del, tror alltid att den käre Guden
öfver allt vakar öfver en from jägare; han har alltid varit
i din närhet och i dag skall han äfven stå dig bi vid
profskjutningen. Var alltså vid godt mod och skaffa dig ett
annat utseende, sådant det anstår en duktig jägare och en
glad brudgum. Eller skulle det möjligen vara sant? Man
har på senare tider sett dig ofta umgås med den röde
Kasper. Skulle min aning hafva någon grund?» tillade han
med djupt allvar, »skulle dina vägar ej alltid varit de rätta?»
»Fader!» ropade Max, djupt skakad, och fattade den
gamles hand.
»Nå», fortfor denne, »jag hoppas och tror ju det bästa
om dig, eljest skulle visserligen ej — dock», fortfor han,
afbrytande sig själf», hören I ej valthornet?»
Trara! trara! klingade det i detta ögonblick genom
skogen.
»Skynda dig att fatta din bössa, Max», ropade den
gamle; »gör dig hastigt i ordning och kom efter; jag går
ut i skogen att hälsa vår nådige herre!»
Max tog ett hastigt farväl af moder och brud. »Var
vid godt mod, min älskade», sade han, i det han gick.
»Jag skall nog träffa målet, och ännu denna dag för jag
dig till altaret.» Men hon kunde ej vara glad; dock
samlade hon allt sitt mod för att visa sin fästman ett
muntert ansikte.
Det var en lycka att hon ännu jämte sin mor hade
mycket att ordna för mottagandet af de många gästerna,
så att hon ej kunde sysselsätta sig med sina sorgliga tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
