Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
tift, efter samrädan, måtte föreslå någon, som för embetet
ansågs ega erforderliga egenskaper. Efter flera brydsamma
öfverläggningar uppdrog statsrådet åt civildepartementschefen att
tillskrifva hofrättspresidenten frih. Ehrenborgh med tillfrågan,
om han vore villig att antaga kallelse till ifrågavarande
embete. Han troddes så mycket hellre kunna påräknas, som
lian hade varit en af de ledamöter i 1835 års
konstitutionsutskott, hvilka med mesta nitälskan lagt liand vid förslaget
till statsrådets förändrade organisation. Men han undanbad
sig, med erinran: »vestigia terrent». Derefter tillskref, enligt
statsrådets uppdrag, bemälde departementschef i enahanda
ändamål expeditionssekreteraren Richert, ehuru man icke var
lika viss om, att hans kandidatur skulle af högsta viljan
godkännas. Men äfven lian vägrade 1).
oppositionen icke blott inom riddarhuset men äfven i statsutskottet,
der flere af adelns utmärktare ledamöter stodo i nära förhållande till
grefve De Geer, dels genom skyldskapsband, dels genom politiska
sympatier. Att det skickelsedigra brytandet af detta aftal (ehuru det icke
kan förtänkas konungen, att han ej ville låta binda sina händer genom
förbehållet att ej upplösa riksdagen) snarare hade en motsatt verkan.,
visade sig tydligt nog af statsregleringsfrågornas behandling och
utgång; och att under riksdagens fortgång situationen skulle förbättras,
kunde under sådana omständigheter icke rimligtvis förväntas.
’) Hans svar, märkligt såsom allt hvad rörande allmänna ämnen flutit
ur hans penna, innehöll bland annat följande: »Så varmt är ännu mitt
blod, att jag skulle vara färdig att uppoffra hela min timliga välfärd
och lycka, om jag egde det ringaste (sannolika) hopp, att jag dermed
kunde gagna mitt fädernesland, men jag sätter icke mitt lugn och min
ära på spel, der man kan hålla tusen mot ett, att försöket skall bli
fruktlöst. Jag har ej den förmätenheten att tilltro mig, att jag kan
stå upprätt, der andra falla eller böjas. Vore tiden och
omständigheterna sådana, att man finge följa sin inre kallelse och gå framåt, d. v. s.
att frågan vore om att handla med verklig kärlek för utbildandet af
frihet och förkofran i politiskt, intellektuelt och materielt hänseende,
då kunde jag möjligtvis vara en icke alldeles obrukbar medarbetare,
ty jag vet, hvad sundt förnuft och fast vilja betyda för det godas sak;
men när man till framskridandet känner ingen annan drift än fruktan
för vådorna af ett allt för ihärdigt stillastående, vådor, dem man söker
väja genom ett halft steg framåt och ett helt åt sidan, men helst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
