- Project Runeberg -  En skriftställares dagbok /
114

(1915) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ryssland och Europa - Krig och fred - I. Krig. Vi äro starkare än alla de andra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

senare taga allt, som tillhör den, även om vi måste
fördraga mycket vedervärdigt av det gamla onda, som
redan äcklat oss till döds. Detta är ej blott en
förhoppning, utan en full visshet, och i denna omöjlighet
att rubba kolossen ligger hela vår styrka gent emot
Europa, där alla nu nästan utan undantag äro rädda för
att deras gamla byggnad skall vackla och att taket skall
störta in. Denna koloss är vårt folk. Och början av det
nuvarande folkliga kriget samt alla omständigheter,
som föregingo detsamma, hava för var och en, som
förstår att se, visat klart och tydligt vår nationella
helhet och friskhet och huru föga våra folkliga krafter
berörts av den förruttnelseprocess, som fräter på våra
överkloka. Och vilken tjänst ha dessa profeter gjort oss
inför Europa? De utbasunerade nyligen för hela
världen, att vi äro arma och värdelösa. De inbillade
hånfullt alla, att det icke fanns någon folklig anda hos oss,
därför att det alls icke fanns något folk och därför att
vårt folk och dess anda blott vore foster av
kälkborgerliga moskovitiska fantasters svärmerier; att åttio millioner
ryska bönder blott äro lika många millioner passiva,
druckna, skattskyldiga siffror och att det icke fanns
något föreningsband mellan tsaren och folket utom i
gamla skrifter, men att allt fastmer var vacklande och
genomfrätt av nihilismen; att våra soldater kasta från
sig gevären och springa som en fårskock; att det hos
oss finns varken kulor eller proviant, och att vi själva
märka, att vi eldat upp oss och morskat oss för mycket
och av alla krafter söka en förevändning att draga oss
tillbaka utan att underkasta oss den yttersta
förödmjukelsen av skymfliga örfilar, som voro outhärdliga, och att
vi bedja Europa hitta på denna förevändning åt oss.

Se där vad de överkloka bedyra, och man kan knappt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:23:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fmdagbok/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free