Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det ryska folket - En julhistoria - I. Gossen med »den lilla handen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
En julhistoria.
(1876, jan.)
I.
Gossen med »den lilla handen».
Barn äro ett underligt släkte; de skymta förbi och
försvinna. Vid en julgran mötte jag alltid vid ett bestämt
hörn av en gata före julaftonen en liten gosse, som kunde
vara högst sju år gammal. I den förfärliga kölden var han
nästan sommarklädd, men kring halsen var lindat ett
slitet klädesplagg, som han tydligen fått till skänks av
någon. Han gick »med den lilla handen», en term, som
betyder: tigga almosor och som hittats på av pojkarna
själva. Sådana där pojkar finns det gott om; det vimlar
av dem på ens väg, och de gnälla oupphörligt sin
utan-läxa.
Men denne gosse gnällde icke och sade ingenting, utan
såg mig blott i ögonen med oskyldig, förtroendefull och
blyg blick — han hade tydligen nyss börjat sitt yrke.
På mina frågor svarade han, att han hade en sjuk syster,
som satt hemma utan arbete; det var kanske också sant,
men först efteråt fick jag veta, att det finns sådana
pojk-ungar i tusendetal; de skickas ut »med den lilla handen»
även i den värsta köld, och om de inte kunna skrapa hop
något, väntar dem säkerligen smörj. När pojken tiggt
ihop några kopek, återvänder han hem med röda, stel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
