- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
244

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Äntligen räddade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

244

— För att ensam utsätta er för alla möjliga faror —
sade bakom honom danslärarens röst. — Det kan jag
aldrig tillåta, käre Herman — ni stannar hos de edra, och
jag själv går ombord.

— Ni! — utbrusto de båda syskonen på samma gång.

— Ja, naturligtvis jag! Jag såg den hedervärde
Jermak skynda med så lätta steg och så fröjdestrålande ansikte
ned till stranden. Han funderar på något förräderi. Men
det skall ej lyckas honom! Jag är lika kvick i
vändningarna som han.

Båda syskonen tackade honom på det hjärtligaste.

— Jag hoppas detta är den sista tjänst, ni bevisar oss
— sade Herman, i det han med hjärtlighet tryckte
danslärarens hand.

Bochner log. — den sista? — återtog han. Det
förbjude Gud. Jag tänker, att vi fortfarande skola förbliva
goda vänner.

Därmed avlägsnade sig den gamle herrn skyndsamt för
att så energiskt som möjligt kunna motarbeta polismästarens
förehavanden.

Sedan Herman nästan med halvt våld infört sin
syster i hyddan, vaktade han till sena kvällen på stranden,
men blott för att se, att något avgörande ej var att vänta
denna dag. Fartyget hade kastat ankar bredvid ett
jättestort isblock och komme därför icke så snart intill stranden.

Både polismästaren och dansläraren hade stannat kvar
ombord, sannolikt emedan framåt kvällen vinden blev så
stark, att någon båt icke kunde utsättas.

Redan på vägen hade wienaren igenkänt fartygets
nationalitet och hälsat denna upptäckt med ett fröjderop. Det
var en österrikisk tremastare, »Stormfågeln», med full last
av tran, destinerad till en tysk hamn — nu kunde man
hoppas det bästa.

Herr Bochner hälsade leende på polismästaren, som
om han velat säga: — Det tjänar ingenting till, du kommer
ändock att draga kortaste strået.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free