Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. På spårjakt efter rövarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE KAPITLET.
På spårjakt efter rövarne.
I detsamma hördes ett skällande utanför. Herman
rusade upp.
— Det är Trogen! — utbrast han.
— Missräkna er icke! — varnade Bochner. — Det kan
också vara de sibiriska jakthundarna.
— Nej, nej! Det är Trogen! Men han kan icke
komma in.
Han gick och öppnade pälsdörren. Den trogne hunden
rusade, gnällande av glädje, in i hyddan och lade ned
inför Hermans fötter ett föremål, som denne genast
igenkände. Det var den lilla virkade tändstickspungen, som
nyligen de vandrande tiggarna stulit.
Herman visade den för sin vän. — Detta är ett nytt
spår, — sade han, — de båda tsjuktsjerna stå på ett eller
annat sätt i förbindelse med illgärningen. — Ack, Trogen,
min snälla hund, var är din härskarinna, var är Otto?
Herr Bochner funderade. — Jag tror att hunden med
våld släpats härifrån, — sade han, — och att han smugit
sig bort för att återvända till oss. I så fall står den bostad,
där Emma och Otto befinna sig, icke långt härifrån!
Herman nickade. — Det är nog så, — svarade han. —
Men vart kan Jermak ha tagit vägen?
— Ja, det må himmelen veta!
— Hör emellertid på vad som först nu faller mig in,
— fortfor han. — Ni vet, att jag förstår en smula av tsjuk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
