- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
141

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. I Ostrogen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

141

vände tillbaka, skulle sanningen bliva upptäckt och han
själv kunna tala öppet.

— Tagen plats, mina herrar, — fortfor befälhavaren,
— berätten mig om Barukanskogens brand, som I
säkerligen åsett.

— Jo, det skulle jag tro, — utbrast Bochner. — Vi
befunno oss ju mitt i skogen, då elden började.

Därpå lämnade han en utförlig och med många
latinska ord späckad skildring av det dystra skådespelet,
varunder de tjänstgörande kosackerna dukade befälhavarens
bord och buro fram, vad kök och källare förmådde. Där
bjödos på en »tschi», en mycket välsmakande kötträtt,
ny-bakat svart bröd och en kompott av svarta vinbär, som under
förra sommaren undantagsvis mognat.

Herman bad sin syster att lägga band på sina tårar och
äta något. Man lade av sig pälsarna och satte sig
allesammans till bords. Emmas och Ottos sorgsenhet kunde lätt
förklaras genom Hermans uppgifter: de stackars barnen
gräto för sin döende faders skull.

Befälhavaren såg med en viss förstämning från den ene
till den andre av sällskapet. Denne präst, som icke bad
någon bordsbön, denne präst med det militäriska utseendet
väckte, ju mera han betraktade honom, hans misstanke,
ehuru hans yttre ej alls passade in på det från Jakutsk
erhållna signalementet. Kanske var det en annan flykting,
som slutit sig till de andra.

Han reste sig upp från bordet, i det han bad sina
gäster om ursäkt. — Jag vill endast uppsätta mina båda
rapporter och avsända kurirerna, — sade han.

— Dröj endast fem minuter, — bad Herman, — jag
skulle gärna vilja skicka med några rader till min farbror,
herr Tumanoff.

— Och jag till guvernören och hans fru, — sade
Bochner. — Jag skall icke sticka under stol med, huru ni betett
er mot oss, herre sa-ul!

Denne såg förvirrad ut. Kanske ådrog han sig från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free