Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Friluftsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
för att uppleta flyktingarna. Försiktighetsmåtten voro
sålunda alls ej överflödiga.
Jakuten nickade.
— Om fjorton dagar är allt vattnet i denna grunda
flodbädd bottenfruset, — svarade han. — Jag kan med
klingande bjällror åka fram ända till tältdörren.
Herman räckte honom handen till avsked. — Om så
är Guds vilja, tillade han i sin själ.
Så länge jakuten var synlig, stod han och såg efter
honom; därpå — med en känsla, som om luften plötsligt
blivit kallare — begav han sig på hemvägen. Trogen sprang
svansviftande och muntert skuttande före.
Men plötsligt stod djuret stilla och lyfte ena tassen
från marken, som om det ville lyssna. Ett sakta gnällande
visade, att det måste hava hört och sett något ovanligt.
Herman gjorde sig skjutberedd och lyssnade med
klappande hjärta. Men han märkte ej ett enda levande väsen
röra sig i närheten.
Hunden var försvunnen. Herman hörde på något
avstånd ett livligt skällande mellan de tätt stående träden,
därpå kom djuret plötsligt framspringande, såg på honom,
viftade på svansen och sprang fram och tillbaka, som om
han velat bedja: »kom med mig!» Plötsligt försvann han
åter i snåren under ivrigt skällande.
Herman hängde geväret över ryggen, tog yxan i högra
handen och började halvt krypande att följa hunden.
Virr-varret av buskartade ljungväxter med svarta, sur bär var
ofta knappast möjligt att genomtränga; därefter följde,
förrådande närheten av ett moras, ginstblomster samt
stickel-buskar, vilkas halvmogna frukter, överraskade av nattfrosten,
hängde gula och förtorkade från de bladlösa stänglarna.
Efter ungefär fem minuter, varunder Herman
sönder-rivit ansikte och händer på törnena, efter fem långa,
mödosamma minuter påträffade han den gnällande hunden,
där han stod framför en träskartad vattensamling, ibland
begivande sig ett litet stycke ut, men utan att sedan våga
sig längre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
