Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. En envis förföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
endast med hjärtklappning tillryggalagd klättring, ty
stenmassorna hängde över och tycktes varje ögonblick vara
i begrepp att störta ned. På andra ställen rullade hjulen
endast en hårsmån ifrån djupa avgrunder, eller blev
bergväggen så brant, att två av männen måste med uppbjudande
av alla sina krafter draga hästarna i tyglarna, under det
de två andra lika kraftigt måste skjuta på vagnen bakifrån.
Äntligen hade man uppnått en slags plattform. Man
lät vagnen hålla, så att både människor och djur skulle
kunna få hämta krafter en smula; Emma beredde en
måltid, hästarna fodrades och männen klättrade upp på en
närliggande höjd för att orientera sig, så gott de kunde.
Bakom dem föllo med ett dovt ljud stenar, som
deras fötter rubbat ur läget, ned i djupet, en iskall vind
svepte omkring deras huvuden, framför dem och bredvid
den punkt, där de stodo, gapade mörka, hemska avgrunder
Högt uppe på himlavalvet drogo i snabb flykt täta, mörka
molnhopar, under det att på långt håll bruset av en bergsflod
hördes.
Som en öde öken, som en de dödas dal lågo de
gråsvarta klippremsorna där. Ända bort i det oöverskådliga
sträckte sig bergskedjan åt norden, åt polen — in i den
eviga isen.
Som ett hav, vilkas tornhöga, brusande vågor
plötsligt förstenats lågo klippmassor och dalar där i hemsk
vila — anblicken verkade beklämmande på hjärta och
sinne. En jämförelse trängde sig ofrivilligt på åskådarna,
jämförelsen mellan denna döda, gigantiska natur och det oroliga
livet i deras eget heta, vilt genom ådrorna pulserande blod.
Skulle de lyckligt kunna bestå jättestriden, lyckligt föra
den till ända?
över branta, snöbetäckta bergstoppar gick vägen, över
berg av frusna iskristaller och genom mörka, av blixten
splittrade remnor, förbi himmelshöga klippväggar och
avgrunder, dit vattenfallen brusande och sjudande störtade
sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
