Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. På flykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
Jermak vände sig om. Den slöe jakuten hade
insomnat, vagnen stod förspänd och tre pistolmynningar stirrade
honom till mötes, varthän han än såg — han måste avbida
bättre tillfälle.
— Låtom oss gå — sade han. — Jag skall skjuta
änder i ert sällskap.
Men för sig själv tänkte han: mellan dvärgcedrarna
vid åkanten kan jag obemärkt smyga mig från dem.
Herman antydde med ett ögonkast dansläraren att stanna
kvar hos sin syster. Därpå gick han med polismästaren
till randen av det trögt framflytande vattnet, där båda
genast uppjagade och nedlade flere änder. Plötsligt märkte
Herman längre bort en hel flock av dessa djur mellan
buskarna och, glömmande sin fiende för ett ögonblick, smög
han sig dit. Skotten knallade, ett rikt byte hade vunnits, men
till allt för högt pris. Då Herman såg sig om, hade
polismästaren förstått att hemligen avlägsna sig.
Varthän? Ända fram till sin häst vågade Jermak sig
i alla händelser ej.
Blodet rann sjudande hett genom vår hjältes ådror,
han var besluten att våga det yttersta. Om Jermak kom
tillbaka till Jakutsk och där uppbådade beridna kosacker,
så kunde dessa redan nästa dag upphinna resvagnen.
Det finge icke ske. Hellre skulle en pistolkula för
alltid uppgöra mellanhavandet mellan honom och den farliga
motståndaren.
Han smög, sökande skydd under buskarna, steg för steg
framåt, till dess han plötsligt, tätt framför sig upptäckte
polismästarens höga gestalt mellan dvärgcedrarna. Jermak
gick framåtlutad och hade hängt geväret på sig i bössremmen
för att ha båda händerna fria.
Endast tjugo till trettio steg skilde honom från hans
vid en trädstam bundna häst.
Det skimrade rött för Hermans blickar, han kände, att
det nu gällde handla eller ock giva spelet förlorat. Hans
hand med pistolen höjdes, skottet knallade och —
polismästarens framåtlutade gestalt var plötsligt försvunnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
