Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
— A, det er fiskestenger, sa Saltnes, da Hans
lettet på en og spurte.
Det blev alt sammen langet ned i skibsbåten.
To matroser såtte sig til årene, og to menn
som Hans knapt hadde lagt merke til før, tok
plass mellem godset.
Så steg damene, de lange englendere, Saltnes
og Hans ned i båten.
Der hilstes, og vippedes med et stort rødt
flagg oppe på skuten.
Og de to matroser gav sig til å ro innover
fjorden.
Inne i elvoset reiste Hans sig fra toften og
stod, veldig ruvende, mellem de sittende.
— Læg te land her! sa han, myndig i minen
og rungende i røsten:
— Dæ e kje båt te å ro i straum me, dette.
Dokker får gå i båten min. E ska stak dokker
opover elva, sa han og pekte på en lang. smal
båt som lå i fjæren.
Alle sammen stirret de i undring på den, med
ett så myndige mannen.
Saltnes smilte og sa, og drog langt på ordene:
— Æ trur de vil ro så langt de kjem fram i
den båten de kjenn.
— Gjær kve dokker vil, sa Hans:
— Men sætt me i land då. E’ ha alder rodd
heim i framman båt. Og e gjær dæ kje no heller.
— E ska sei de nokko, du trønder, dæ e e
som e heime her.
5 — Flo og Fjære.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
