Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anarkismens teori och propaganda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och betyder ordagrant: laglöshet. Sedan
gammalt har man med detta ord betecknat ett
tillstånd, hvari all myndighet varit upphäfd, eller
också där myndigheternas maktbefogenhet blifvit
förlamad. En tysk lärd, Kaspar Schmidt, känd
under pseudonymen Max Stirner, var den, som
med stöd af vissa uttalanden af Hegel, först
proklamerade anarkismens teorier, och Proudhon var
den förste, som med framgång gjorde propaganda
för anarkismen.
Stirner sökte i sin bok »Den ende och hans
egendom» bevisa[1], att humaniteten icke
existerar, att människan icke bör underkasta sig
något utom henne, vare sig gudomligt eller
mänskligt, och att slutligen inga andra rättigheter finnas
än individens rättigheter. Människan har endast
gengångare i sitt hufvud, fixa idéer, hjärnspöken,
som representeras af fysiska företeelser, sasom
stat, kyrka, samhälle, och äro vampyrer, som
suga hennes blod. Hon är endast fri, da hon
förnekar dem, förjagar dem ur sitt sinne och
vägrar lyda dem: men denna frihet är verklig,
endast om hon brukar den för sig själf, om hon
gör sitt jag till början, midten och slutet af allt.
Stirner förnekar icke de altruistiska känslorna,
men han frånkänner dem deras karakter af tvång
eller förpliktelse. »Jag känner ingen lag, jag
älskar hvarje människa, men med medveten
egoism, det vill säga därför att detta behagar mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
