- Project Runeberg -  Skog. En skissbok från Bärgslagen /
149

(1915) [MARC] Author: Karl-Erik Forsslund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granar och Furor - Furor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skogarnas livsstarka, tungsinta fauner, de hade

stått här och lyssnat och drömt–

Men dungen blev skog, ungträden växte och
grånade, och rönnarna blevo furor. Vi vandrade
uppåt, uppåt genom skogen, vi började på
avstånd höra yxhuggen. Småningom dånade de allt
mindre dämpat, trängde skarpare genom stillheten.
Yi närmade oss —

Då hördes ett susande, filande ljud, entonigt
som från en maskin, äller som en humlas surrande.
Det kom från höger, det svarade från vänster.
Det lät som en trött vind, vilken satt därinne i
buskarna och lyssnade till sina jämna andedrag.
Så blev det tyst — han höll andan — och efter
ett ögonblick kom ett brus genom luften, ett dån
som från ett plötsligt lössläppt vattenfall, äller
som från en mumlande folkmassa. Ett litet vitt
moln svävade upp över kronorna, — så ett
brakande, som från en tänd raket — och allt åter
tyst. Det var en av skogens jättar som föll.

Vi hade stannat för att lyss, vi åkte vidare.
Runt omkring genljödo yxorna, här och där lyste
mot snön och furugrönskan röda, skymtande fläckar

— karlarnas vtröjor och yllevästar.

Och åter glesnade skogen — fallet nedanom
Salboknös låg framför oss. Jag stod som
fast-frusen i drivan — a, det var ju mina tallar som
fälldes, mina jättar i Ljusnarsbärgen! — —

Tysta gingo vi där bland arbetsfolket, som
gjorde sitt värk stumt och mekaniskt — de voro
vana att dväljas i skogen, voro väl smittade av
skogens stumma allvar. Runt omkring lågo de
fallna, här läto två män sågen gräva sig in i det
friska, saftiga köttet, där höggo två andra de
seniga lemmarna bort från jättekroppen.

Och där, längre bort — sågen går, stammen
vacklar, två karlar skjuta på, så skynda de sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:17:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fkeskog/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free