Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vindsagor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där fanns ingen som förstod honom. Han vankade
som i drömmar uppför bärget, genom barrskogens
skymning. Det var mörkt och tyst därinne; dalen
låg grå under rägnskyar, det såg trångt och kvavt
ut därnere. Han ville gnola en stump för att
liva tankarna, men han kunde ej, det var något
som tyngde på bröstet och klämde hop strupen.
Sunnan började gråta, som ett barn; han grät
rägn över dalen. Tills han med ens fann sig stå
högst på bärget, bärget, som skilde dalen från
stora vida världen.
Det var då solen sken fram långt bort i
molnen, sken fram stor och flammande. Det var
då, Sunnan skiftade håg och torkade sina ögon.
Han stod på högsta höjden, framför honom lågo
vidderna, vidderna — han lät blickar och tankar
dansa ut över skyarna, han drack den höga,
härr-liga luften, drack skogarnas grönska och
blom-sternas dofter och de fjärran bärgens blånad. Så
slog han till med vingarna, ett hårt, sjungande
slag, så kastade han sig ut i rymden, svingade
sig i svindlande fröjd över dalarna, över bärgen,
ut i vida världen — att se stora syner och höra
starka toner, att bländas och dövas av livets
glans i rymderna, och av livets sång i havsens
djup–-
Vore jag vinden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
