- Project Runeberg -  Skog. En skissbok från Bärgslagen /
76

(1915) [MARC] Author: Karl-Erik Forsslund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Valsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

då och då också in i köket hos organistens. Du
vet, de bruka ha full konsert där, när gubbens
älsta son är hemma: då spelar klockarn själv orgel
och son hans spelar fiol och Dagny, pojkens käresta,
hon sjunger — hon har en grann röst. Då ska
du se det spelar i Valsen också. Han vet inte
till sig, han sitter och stirrar vilt ut i luften, det
spritter i ben och fingrar på honom, men han har
tårar i ögonen. Han har lätt för att gråta, stackarn

— nästan lika lätt som för att skratta.

Men nere i hyttan är det ock musik om
nätterna. Forsen gör fall på fall därutanför, det
brusar och det sjunger som en hel kör av djupa
mansröster. Hjulen snurra kring i värkstäderna,
linorna gunga fram och åter, det kommer som
melodier från dem alla, och pistongema i
ångmaskinerna slå takten, upp och ner, upp och ner,
tåta tåta tåta ta! Och dropparna från de väldiga
vattenhjulen, de falla med en klingande ton, som
knäpp på fiolsträngar, äller som pianoklink.

Men det bästa var väl ändå stålblåsningen i
bes-semervärket nedanför hyttorna. Han lät den sjunga
för sig varje kväll, innan han somnade. Det var
hans aftonsång — hans andaktsstund om kvällen.

Han stod i ett mörkt hörn av det stora, svarta
rummet, det var ingen som såg honom där i
skymundan. Han slöt ögonen, medan han väntade —
det var tyst som när jorden bidar storm, endast
vinden pep i väggarnas springor, men det var som
gjorde den tystnaden större, ovissare. Och
överallt mörkt — endast här och där glödde ett kol
i formarna och uppe över konverten, den väldiga
jättegrytan, flämtade ett par matta lampor. När
ibland en av smederna kom in i skenet, brunno
hans ögon i det svarta, sotiga ansiktet.

Då välves konverten om — det svarta, runda
vidundret; en »hund» glider fram ur mörkret —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:17:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fkeskog/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free