Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En positiv-visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Föll sömnen så över hennes utpinade tankar,
var hon åter hos honom, smekte hans svarta hår,
kände hans starka arm kring sin midja, stirrade
in i hans mörka, gnistrande ögon... Och med
nästa dags sol var grubblet bortblåst, hon
längtade åter mot kvällen, längtade! — —
Tills en dag om hösten smeden försvann och
brukspatronens dotter med lagens band förenades
med en aktad man i samhället.
Jag hade hört den där historien en gång för
längesedan, men jag visste varken några namn
äller var och när den spelat. Så föll den mig
ur minnet.
Då sutto vi en eftermiddag för litet sedan
därute på verandan och dåsade vid kaffet; hela
familjen var samlad och alla sommargästerna,
jag och de andra. Mitt i kretsen satt gamla
Farmor och njöt av värmen, insvept i sin tjocka
schal — jag har aldrig hört någon kalla henne
annat än Farmor, jag vet intet annat namn som
skulle passa henne.
Det var en varm dag, himlen flöt hög och
blå över bärgen, några vita moln, tunna och fina,
summo däruppe i det blå havet, sakta som i
lyckligt lugn; då och då skiftade de gestalt, de sträckte
ut sina vita armar, makligt som om de nyss
vaknat, de hunno upp varann och famnades, som
om de lekte i solen. Nere i dalen låg sjön varmt
blå, inbäddad mjukt och tätt i barrskogen, som
stod skarpgrön mot solskenet. Yi sutto tysta i
skuggan bakom verandans humlerankor, mellan
vilka det varma färgspelet skymtade. Endast
Farmor satt mitt i solen framför trappan; hon
stirrade i slött välbefinnande ut över gården, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
