- Project Runeberg -  Skog. En skissbok från Bärgslagen /
42

(1915) [MARC] Author: Karl-Erik Forsslund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En positiv-visa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ord, men de sågo den ej och de kunde ej förstå
henne, ty de voro blott buskar och träd.

En aktad man i samhället hade länge giljat
till henne, och släkt och vänner hade givit sitt
samtycke. Hon log mot honom som mot de andra;
släkt och vänner tydde detta som ett lyckligt
förebud för den aktade. Men så var det ej; hon
log därför att hon satt och väntade på honom,
den andre; hon satt och drömde om engullkrona
över ett svart hår, hon svepte en purpurmantel
kring ett ungt, brett bröst och spände en sköld
på en senfull arm. Hon gömde sig bakom skölden
och satt i ett tyst löje och väntade på sin
sagoprins.

Då vandrade hon en dag, som hon ofta
plägade, genom hyttorna och smedjorna, där
brukspatronens rikedomar smältes och formades. Det
var i vårbrytningen, det blåste kallt genom
väggarnas springor. Hon stannade och log mot det
röda järnet, som rann ned i sanden ur
smältugnarna och spred en ångande värme kring sig.
Hon stannade och log mot hyttkarlarna, som gjorde
sitt värk tyst och allvarligt, svarta och svettiga.
Hon nickade åt var och en, hon frågade efter mor
och barnen, och var hon gick fram, spred sig
sol över de mörka dragen och värme i de slöa
blickarna. En lyckans fé, som gled genom de
dunkla mödans rum.

Så stod hon i dörren till hammarsmedjan,
hon blev där ett ögonblick, hon bävade och ryste

— där slog ett dån emot henne, dövande
våldsamt, en åska, en larmande fors i en avgrund.
Hon svindlade, men avgrunden drog henne till
sig, och hon följde, hon steg in i smedjan.
Smederna sågo upp, då hon gick förbi, hon hälsade
på dem och nämde dem vid namn, hon kände dem
alla. Men hon log ej längre, hon darrade utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:17:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fkeskog/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free