Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gullfisken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
sknlle jaga honom hela sitt lif. Inte för att han val*
hungrig, och inte för att han just var någon läckergorn häller, men det var inte möjligt att låta den
fisken gå sig ur klorna, han var aldeles för vacker
och skinande.
Ifan skulle nog snart vara färdig, om de ville vänta
på honom, slöt han. Och ville de inte så var det sak
samma. Han skulle nog reda sig på egen hand.
Därmed vände han sig opp och ner och var borta
i djupet på nytt.
Han sköt rakt nedåt först. Det mörknade omkring
honom, ett tjockt och tätt brungrönt mörker, men han
såg snart en ljus punkt, som en flammande brandgul
låga, den började röra sig när han nalkades, och han
satte efter den af alla krafter.
De följde en strand, susade förbi svarta hålor
och sällsamma klippbildningar, gledo så ut i fjärden,
snuddade ett ögonblick vid bottnen men stego ånyo
mot höjden. Det gick åter och fram, upp och ned;
än sken lågan endast några simtag framför lommens
näbb, än blinkade den som en stjärna långt bort i
det böljande dunklet; än snurrade den runt som en
fyrvärkerisol, än sköt den uppåt som en raket, och
slocknade däruppe i ett fräsande rägn af gnistor, som
om den eksploderat.
Detta upprepades ett par gånger. Först saktade
lommen förvirrad och tog till att leta, och då han
flck syn på trolltyget, där det stod och lyste i när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
