Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
— Ä haren däroppe? fragte han half högt.
— Dumbom! snäste hon till, slängde en sista
blick mot höjden och lade iväg på nytt, och han
efter.
Uppför branten bar det, genom buskar och stenrösen, öfver gärdsgårdar och bäckar, öfver kärr och
fall.
Så kommo de till en äng högt i bärget. Och
där fick Tjinona slag; hon började vädra och smälla
med näsborrarna, hon nosade och nosade i gräset,
hon kilade härs och tvärs öfver ängen, in i skogen
och ut igen. Och Tjohej gjorde som han såg henne
göra, luktade och luktade på grässtrån och tufvor,
flåsade och pustade. Men hur han vädrade kunde
han inte känna någon särskilt ovanlig lukt, och han
började finna hela äfventyret tämligen enformigt och
tvifla på sin kära Tjinonas begåfning.
Då slutade hon med sina slingerbultar och rusade
beslutsamt bort efter en smal gångstig rakt in i
skogen. Och han efter, tjohej vad det gick.
Han tappade henne snart ur sikte, men han följde
stigen, trött och smått arg. Det bar altjämt uppför,
öfver gärdsgårdar och stenmurar, öfver myrar och
kärr. Så ljusnade skogen, han kom fram till en
glänta där fyra skogsvägar möttes — och där sprang
hon runt och nosade, fram och tillbaka och ut och in.
Han stälde sig att se på henne och funderade på
någon mild spydighet. Men hon förekom honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
