Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det underliga var att han styrde rakt mot
kolbottnen/ fast han tydligt såg att där stod en man
med en bössa. Han stirrade till och med hela tiden
på jägaren, som om han ville tala om att han nog
kände lag och förordning och inte nu behöfde frukta
att titta in i en bössmynning. Och han lade sig lugnt
i kanten af bottnen, vänd mot Karl-Herman och endast
några steg ifrån honom.
Han slog sig ned på stocken igen och visste inte
säkert om han drömde aller var vaken. I detsamma
tassade steg bakom honom; han vände sig om och såg
en ljusröd räf komma smygande öfver bottnen och
sätta sig tätt bredvid stocken; han slickade sig om
munnen, gaf jägaren en plirande samförståndig blick
och såg ut att vänta sig något ovanligt nöjsamt.
Då hördes hastiga taktfasta tramp som af en
springande hare. Jaha, där kom han genom ett led,
och efter kornmo hyndorna, Karl-Hermans egen Tjinona
och Starboskogvaktarens Nätta. Men de tycktes ha
tröttnat på att drifva; de varken skälde aller gnälde,
utan kommo flåsande med hängande tungor och lade
sig vid jägarens fotter, medan haren kröp ihop intill
älgen.
— Vad är det här för en historia, flicka lilla?
frågade Karl-Herman och drog Tjinona i svansen.
Hon såg på honom med en lång blick men sade ingen
ting. I stället damp ett sträft skratt ned ur lnften,
det var en skata som kom seglande. Och med ens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
