Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med tvänne skjutskarlar, och kom fram
Tisdagen före 4:de Advent, tidigt om morgonen.
Ingen menniska fanns å marknads- eller
kyrkoplatsen. Så snart mina skjutskarlar med
långa täljknifvar och yxa, ty isbill fanns icke,
huggit ett vak på träsket, att vatten kunde
fås, och hopsamlat litet bränsle, lemnade de
mig allena. Vistelsen på ett fremmande
ödeställe föreföll mig första dagen alls icke svår;
ty efter den besvärliga resan användes den
till sömn. Detta ljufva tidsfördrif fick jag
likväl dyrt betala om natten med sömnlöshet.
På stället voro sina 70 à 80 små kyrkostugor
af hvilka högst få hafva lås. Den starka
stormen dref de knarrande dörrarne hit och dit,
och halfvaken inbillade jag mig att menniskor
anländt, gick ut för att se, och fann
naturligtvis ingen. Tiden under 20 timmars natt
och 4 timmars skymning blef mig lång att
med lectur ensamt fördrifva. Jag begynte att
använda skymningen till att fånga de omkring
husen skrikande snöripor. En dag tillsatte
närmare tjugu af dessa fåglar lifvet för min
ledsnad. Under mina vandringar sökte jag
förgäfves spår efter menniskor; vargar och
räfvar hade lupit fram. På fjerde dagen af
min dervaro, då jag vid dagningen spisade,
hörde jag till min stora glädje en hund
skälla. Jag skyndade ut och såg flera vedlass,
som en Lappe framhemtade för sitt behof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
