Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hörde till Almagros område. Pizarro kände sig
ingalunda hågad att afstå den värdefulla platsen, under
det Almagro hårdnackadt stod på sin rätt. Man tog
saken hett; afunden sporrade båda att genomdrifva
sina förmenta anspråk. Båda understöddes af
anhängare, och redan tycktes det ögonblick vara inne,
då ett ödesdigert broderkrig skulle komma att
upplåga.
Lyckligtvis hade de båda anförarne en allt för
hög tanke om hvarandras egenskaper och betydelse
för att icke önska, att saken måtte komma till ett
fredligt afgörande. Pizarro visade sig såsom den
mest eftergifne, och Almagro, trohjertad som han
var, lät förleda sig att sätta tro till den andres
förslag. Alltså bestämdes det, att Almagro skulle
försöka eröfra de södra länderna, och visade det sig
sedan, att dessa länder icke vore nog stora eller
rika, skulle Pizarro åt honom afstå en del af Peru.
Almagro anträdde nu tåget öfver de vildaste och
högsta bergskedjorna till Chile.
Omkring 600 spaniorer följde hans fanor och
inemot 15,000 peruaner slöto sig till ett
eröfringståg, som hörde till de besvärligaste och
otacksammaste, hvilka någonsin blifvit företagna. Af guld
fann man endast föga, och folket var så krigiskt,
att det ännu icke var att tänka på att kunna grunda
några kolonier.
Under Almagros frånvaro ordnade Pizarro
styrelsen i Peru och lade, trettondagen år 1535,
grunden till en ordentlig hufvudstad, det nuvarande Lima.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
