Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Margherita Spoletana (ett minne från Ragusa)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
Den tysta natten ger ej svar.
Den halft förbrända facklans lågor
kringfladdra vandrarn, som står kvar
och oafbrutet blicken sänder
mot några oupptäckta stränder,
dit blott hans längtan vingar har,
och där sig ingen fackla tänder.
Så drömmande, med oro i
den aningsfulla, varma hågen
han stämmer upp en melodi,
som dallrar öfver jämna vågen
och smälter bort i harmoni —
en ton, som aldrig helt kan bli
förgäten än i sena åren,
en hymn till kärleken och våren . .
Adria, du stolta haf!
på din vänskap vill jag lita.
Bädda ej min lyckas graf!
lyft ur djupet Margherita!
Vind, som under stormig dag
mäktar segel sönderslita,
smek så ömt och lent som jag
nattens vila, Margherita!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
