Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
deras fel och brister, men vi känna icke lika väl deras
eget förhållande till dem, och derpå beror det dock —
kristligt taget.»
En mängd anmälde sig för att tala, de började
också alla på en gång, men —
»Fjorton år tror jag visst, att jag var» — ljöd det
från pianot, och de strömmade in, ty det var Signe,
som sjöng, och Signes svenska folkvisor voro bland det
vackraste de visste. Den ena följde den andra, och då
nu dessa verldens första folkvisor, trofasta bud från ett
stort folks själ, hade invigt dem, så att de stodo
väntande, reste sig Ödegaard och bad Petra framsäga en
dikt. Hon måtte hafva vetat om det, ty hon var mycket
röd. Men hon trädde strax fram, fastän hon darrade
så, att hon måste hålla sig fast vid en stolskarm, blef
så likblek och började:
Han fick ej lof till att lägga ut;
Hans far var -gammal, hans mor var svag,
Och arbetet växte dag för dag: —
»Hvad skall han också på vikingsfärden?
Här har han allt, man kan önska i verlden.»
Men gossens längtan var lika stor.
I skyn, som öfver hans hjessa for,
När qväll var inne, han bilder såg
Af kämpar, klädde till härnadståg;
När solen sjönk uti fjärden blå,
Då såg han kungen i kungsal stå.
Han stod der, glömsk af det hvärf han fått;
På gamla sagor han tänkte blott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
