Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
på kristlig grund, han jag förstå, ty jag har sjelf hyst
dem. Men medgifver man, att diktaren har lof att
skrifva ett drama, så har äfven skådespelaren lof att
spela det; ty hvad gör väl diktaren annat, då han
skrifver det, än spelar det — i sina tankar, med åhoga,
med lust? Och »ho, som ser på en qvinna med» o. s. v.
— I kännen Kristi egna ord. När Schleiermacher säger,
att dramat blott bör spelas enskildt och af oöfvade, så
säger han, att de gåfvor, vi fått af Gud, skola
försummas, medan meningen dock är, att de skola uppdrifvas
till den största möjliga fullkomlighet; ty dertill ha vi
fått dem. Vi spela alle hvar dag, i det vi härma andra
eller på lek eller allvar upptaga en annans mening.
Denna förmåga blir hos en och annan de andra
öfverlägsen, och då ville jag väl se, i fall han kan låta bli
att odla den, om det icke snart skulle visa sig på honom
sjelf, att detta är synd. Ty den, som icke följer sin
kallelse, blir oduglig till annat, oredig, vacklande — med
ett ord, ett långt lättare byte för frestelser, än om han
följde kallelsen. Der lust och arbete falla samman,
utestänges mycken frestelse. — Men, säger man, kallet
är i sig sjelf för fullt af frestelse. Ja, hvar och en
känner det olika. För mig har det kall den största
frestelse, som narrar en till att tro sig sjelf vara
rättfärdig, derför att han bringar bud från den rättfärdige,
— till att tro, att han sjelf är troende, för det han
talar till andras tro, eller tydligare taladt: för mig har
prestkallet den största frestelsen.» (Stort larm: Jag nekar!
Jo! Tyst! Jag nekar! Det är sannt! Tyst!) Kaptenen:
»Aldrig har jag då hört, att presterne vore värre än
skådespelarne!» Skratt och rop af alla: »Nej, det har
han icke sagt.» Kaptenen: »Jo, fan —» — »Nå, nå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
