- Project Runeberg -  Fiskarflickan /
63

(1869) [MARC] [MARC] Author: Bjørnstjerne Bjørnson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

63

skulle ej gagna henne, ty hvilka ord hon än funne,
skulle hon ej blifva trodd. Nå väl, så fick hon strida;
intet i verlden kunde vara värre än det värsta, och det
hade hon nu upplefvat. Modren frågade sakta: »Hvart
skall du hän?» Hon svarade lika sakta med klappande
bröst: »Jag vill fly.» — »Hvarthän vill du fly?» — »Det
vet jag icke; — men jag vill bort härifrån!» Hon
tryckte knytet fastare intill sig och gick framåt »Nej,
följ med mig!» svarade modren, fasthållande hennes arm;
»jag har sörjt för allt.» Strax släppte Petra sig sjelf,
liksom man släpper ett allt för tungt tag; hon pustade
ut såsom efter en strid och öfverlemnade sig åt modren.
Denna gick framför henne in i en skrubb innanför
köket, der icke fanns något fönster, och ljus brann; —
här hade hon sutit gömd, medan de larmade utanför.
Skrubben var så trång, att de knappt kunde röra sig
der; modren framtog ett knyte, något mindre än Petras,
öppnade det och drog ut en omgång sjömanskläder.
»Tag dessa på dig», hviskade hon. Petra insåg strax,
hvarför hon skulle det; men att modren icke nämnde
orsaken, rörde henne. Hon klädde af sig och tog på
sig, modren hjelpte henne och kom dervid en gång så
nära ljuset, att Petra kunde se hennes ansigte och såg
för första gången, att Gunlaug var gammal. Hade hon
blifvit det under dessa dygn, eller hade Petra icke sett
det förr? Barnets tårar runnö ned öfver modren, men
hon såg icke upp, hvarför den andra ej heller fick fram
något ord. En sydvest var det sista hon emottog, och
då hon hade satt den på sig, tog modren knytet ifrån
henne, blåste ut ljuset och hviskade: »Kom nu!»

De gingo åter ut i förstugan, men icke genom
dörren till gatan; Gunlaug öppnade dörren till gården och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:06:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiskflicka/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free