- Project Runeberg -  Fiskarflickan /
40

(1869) [MARC] [MARC] Author: Bjørnstjerne Bjørnson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40

frågat hvarifrån eller hvarför. Men till en sådan hade
Yngve Vold icke vågat erbjuda kedjan, utan att han
erbjudit sin hand med detsamma; det var blott med
fiskarflickan, han vågade det. Om han hade velat gifva
henne något, hvarföre då icke skänka henne något som
hon hade nytta af? Men han hade velat håna henne
så mycket djupare genom att gifva henne hvad hon icke
kunde begagna. Historien med »den skönaste» måste
vara blott en dikt; ty hade kedjan varit ämnad åt henne
af den orsaken, så hade han icke kommit i smyg och
skymning. — Skam och harm plågade henne så mycket
mer, som hon sjelf hade vant sig af med att förtro
sig till någon. Intet under derför, att hon, första gången
hon träffade honom åter, honom, kring hvilken alla dessa
vreda och skamfulla tankar hvälfde sig, rodnade så starkt,
att han måste misstyda det, och då hon kände detta, än
starkare.

Hastigt vände hon om hem, ryckte kedjan till sig, och,
oaktadt det ännu var dager, satte hon sig ofvanför staden,
för att invänta honom; nu skulle han få den tillbaka.
Hon var viss på, att han skulle komma, ty äfven han
hade rodnat, då han såg henne; och han hade varit
borta hela tiden. Men snart började samma tankar tala
till fördel för honom. Han skulle icke hafva rodnat,
så vida hon varit honom likgiltig; han skulle kommit
förr, om han förr varit hemma. Det började blifva skumt,
ty på dessa tre veckor hade dagarne betydligt aftagit.
Men med skymningens inträde ändra sig ofta våra tankar.
Hon satt nära ofvan vägen mellan träden, utan att ses,
men kunde väl se. Då hon hade väntat en stund och
han icke kom, ville stridiga känslor låga upp; än i
harm, än i ångest lyssnade hon; hon hörde hvar och en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:06:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiskflicka/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free