- Project Runeberg -  Fiskarflickan /
32

(1869) [MARC] [MARC] Author: Bjørnstjerne Bjørnson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

32

var nytt, men sedan, och isynnerhet då sommaren
kom, började det att plåga henne; ty under denna tid
hade hon hela dagen sutit vid skogsbrynet och läst i
sina böcker, hvilka hon nu hjertligt saknade, liksom hon
saknade Ödegaard, och liksom hon saknade någons
samtal. Följden blef, att hon tillsist tog dem der de
funnos. Vid denna tid kom det nemligen in i syskolan
en ung flicka hvilken hette Lise Let, d. v. s. Lise, men
icke Let, ty Let hette en ung kadett, som hade varit
hemma öfver julen och hade förlofvat sig med henne
på isen, medan hon ännu gick i skolan. Lise ville dö
på, att det icke var sannt, och gret, bara man nämnde
det; men hon fick imellertid från denna tid heta Lise
Let. Den lilla lifliga Lise Let gret ofta och log
ofta, men antingen hon gret eller log, tänkte hon på
kärlek. En bisvärm af tankar, nya och underliga, fyllde
snart hela syskolan; utsträcktes handen efter saxen, så
var det för att fria, och saxen sade ja eller gaf afslag;
nålen blef förlofvad med tråden, och tråden offrade sig,
stygn på stygn, för den hårdhjertade; den som stack sig,
utgöt sitt hjertblod; den som bytte om nål var trolös.
Om tvenne flickor hviskade med hvarandra, så hade
något anmärkningsvärdt händt dem; snart hviskade ånyo
två, så ytterligare två; hvar och en hade sin förtrogna, der
funnos tusende hemligheter; det stod icke till att uthärda.

En eftermiddag i skymningen, i sådant der fint regn,
som man kallar smådusk, stod Petra med en schal
öfver hufvudet utanför modrens byggning och såg in i
gången, hvarest en ung sjöman stod och hvisslade på en
vals. Hon höll schalen tillsammans med begge händer
tätt under hakan, så att blott ögonen och näsan syntes,
men sjömannen märkte lätt, att hon blinkade till honom,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:06:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiskflicka/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free