- Project Runeberg -  Fiskarflickan /
24

(1869) [MARC] [MARC] Author: Bjørnstjerne Bjørnson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24

rusade på dörren och uppfor backarne för att taga
vägen bakom staden till hemmet. Der lade hon
penningarne på spiselhällen framfor modren och föll henne
sjelf om halsen. »Hvilken har gifvit dig penningar?»
frågade modren, redan vred. — »Det har Ödegaard, mor, han
är den största menniska på jorden.» — »Hvad skall jag mèd
dem?» — »Det vet jag icke! — Gud, mor, om du
visste —» och hon kastade sig ännu en gång om
hennes hals; hon kunde nu, ville nu säga henne allt. Men
modren gjorde sig med otålighet lös: »Vill du att jag
skall taga emot fattighjelp? Lemna honom genast
penningarne tillbaka. Har du inbillat honom att jag lider
nöd, så har du ljugit!» — »Men, mor?» — »Återbär
genast penningarne till honom, eller jag går sjelf och kastar
dem i honom, honom, som har tagit mitt barn ifrån mig.»
Efter dessa sista ord ryckte modrens mun, Petra drog sig
tillbaka, mer och mer blek, öppnade dörren sakta och
gick tyst ut. Innan hon visste ordet af, hade hennes
fingrar rifvit tiospecierssedeln i små bitar. Vid
upptäckten häraf bröt hon ut i harm mot modren. Men
Ödegaard skulle intet veta, — jo, han skulle veta allt!
För honom skulle man icke ljuga! Ett ögonblick härefter
stod hon i hans hem och berättade honom, att modren
icke ville mottaga några pengar, samt att hon, i harmen
öfver att nödgas gå tillbaka med dem, rifvit itu sedeln.
Hon ville berätta mer, men han bemötte henne så kallt;
han bad henne nu gå hem, uppmanande henne att alltid
blifva sin mor lydig, till och med när det föll sig tungt.
Detta syntes henne dock underligt, då hon väl visste, att
han icke gjorde hvad fadren helst ville. På hemvägen
brast hon i gråt, och just då mötte hon Pedro Ohlsen.
Honom hade hon hela denna tid skytt och ville så äfven nu;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:06:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiskflicka/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free