- Project Runeberg -  Fiskepatrullens berättelser /
115

(1917) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gula näsduken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

inga sådana märken, och jag visste att han var absolut
övertygad om att jag låg gömd någonstädes i gyttjan.

Men att i mörka natten söka efter en pojke på en
sjöbotten av gyttja skulle vara det samma som att
söka efter en nål i en höstack, och det försökte han ej
ens. I stället gick han tillbaka till stranden och stod
där och spejade en stund. Jag hoppades att han skulle
lämna mig åt mitt öde och gå, ty nu plågades jag
mycket av kölden. Slutligen vadade han ut till sin
jolle och rodde bort. Men tänk om Gula näsdukens
avfärd endast varit en list? Tänk om han endast
hade gjort detta för att löcka mig i land?

Ju mera jag tänkte på det, desto säkrare blev jag
på att han hade gjort litet för mycket buller med sina
åror då han rodde bort. Jag låg därför kvar i gyttjan
och frös. Jag frös tills det började värka i korsryggen,
så att det plågade mig lika mycket som kölden, och
jag måste uppbjuda hela min självbehärskning för
att kunna ligga kvar i min pinsamma belägenhet.

Det var emellertid väl att jag gjorde det, ty kanske
en timme därefter tyckte jag att jag hörde någonting
röra sig på stranden. Jag lyssnade uppmärksamt,
och till sist hörde jag den välkända skrällande hostan.
Gula näsduken hade smugit sig dit igen, landat på den
andra sidan av ön och krupit rundt för att överraska
mig, i fall jag kommit tillbaka.

Ehuru det gick flera timmar utan att jag hörde av
honom, var jag rädd att återvända till ön. Å andra
sidan var jag också rädd för att jag skulle dö av de
vedermödor jag fick utstå. Jag hade aldrig haft en
aning om att man kunde uthärda sådana plågor.
Till sist blev jag så kall och stel att jag ej längre skalv.

115

Fiskepatrullens berättelser. 18.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:06:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiskepatru/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free