Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En expedition mot ostrontjuvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den långe och den kortväxte på Gasten tittade upp.
»Tjänis, Taft», sade den korte i oförskämt förtrolig
ton. (Han hade bland sjöfolket på viken fått till-
namnet »Hundr af otingen» på grund av sina långa
armar.) »Tjänis, Taft», upprepade han i samma
näsvisa ton. »Vad står ni och gruffar om?»
»Det är mina ostron, säger jag. Ni ha stulit dem
från mina bankar.»
»Ni måtte vara väldigt knepig», svarade Hundra-
fotingen spetsigt. »Känner ni igen edra ostron, var
ni träffar på dem?»
»Så vidt jag förstår», inföll den långe, »ä’ ostron
ostron var man träffar på dem, och de ä’ ungefär lika-
dana i hela viken och i hela världen för resten. Vi
vill inte gräla med er, mr Taft, men nog kunde ni låta
bli att insinuera, att de här ostronen ä’ edra och att
vi ä’ tjuvar och rövare, tills ni kan bevisa er vara
ägare till dem.»
»Jag vet att de ä’ mina, det skulle jag kunna våga
mitt liv på!» fräste mr Taft.
»Bevisa det», trotsade den långe, som efter vad vi
sedan fingo veta kallades »Tumlaren» på grund av
sin utomordentliga simkonst.
Mr Taft ryckte hjälplöst på axlarna. Naturligtvis
kunde han inte bevisa att de voro hans, om han kände
sig aldrig så säker på det.
»Jag skulle vilja ge tusen dollars för att få er inom
lås och bom!» utropade han. »Jag ger femtio dollars
för var och en av er allesammans, om jag kan få er
arresterade och dömda.»
Man hörde dånande skrattsalvor från alla båtarna, ty
även de andra tjuvfiskarna hade hört på diskussionen.
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
