Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. nom dem; och de warda hatade af alla
folk för Kristi namns skull; (Matt. 24:
9. Mark. 13: 9, 11. Luk. 21:12—15).
Wedermödan skall stiga ifasanssnll grad,
så att många skola förargas, förråda och
hata hwarandra; många falska profeter
skola uppkomma och förföra många; den
ena brodreii skall utlemna den andra till
döden och fadren sitt barn,och barnskola sätta
sig upp emot föräldrar och wålla dem dö-
den. (Matt. 24: 10, 11. Mark.13:
12. Luk. 21: 16—18). Emedaii orätt-
färdigheten (ondskan) får öfwerhand, skall
kärleken förkolna hos de flesta; de
troende skola hatas af alla för Kristi
namns skull, men den, som uthärdar och
står fast intill änden, skall warda salig.
(N2att. 24: 12, 12. Luk. 21: 19).
Ervangeliuin skall warda predikadt ihela
werlden, bland alla folk, dem till
wittnesbörd och då skall änden komma.
(Matt. 24: 14. Mark. 13: 10). Men
dessförinnan skall ondskans andemakt,
med uppbjudande af sin hela styrka, ut-
öfiva en kolossal kraftansträngning till
ett fruktanswärdt och förtwifladt sistii
anlopp, hwarivid förförelsen, nöden, li-
dandet och eländet uppnå en ytterlig, all
inensklig föreställning och jeniförelse öf-
wergående, höjd, «ty då skall marda en
stor wedermöda, sådan som icke har wa-
rit ifrån werldens begynnelse intill nu,
icke heller mer skall ivarda. Och om de
dagarne icke blefive förkortade, så skulle
intet kött blifwa frälst. men för de ut-
waldas skull, skola de dagarne bliswa
förkortade«. (Matt. 24: 21, 22. Jemf-
Makk. 13: 19, 20). Och då — »stht
efter de dagarnes nöd« — skall, under
utomordentliga omhwälfningar inatur-
werlden, inenniskans sons tecken ljunga
. på himmelen och efterföljas af Jesu
Kristi personliga uppenbarelse, wid »stark
basun«, då Han i synlig måtto kommer
,,på himmelens skyar med stor makt och
härlighet« att upprätta sitt rike på jor-
den och församla sina utwalda, (Matt·
24: 80—32. Mark. 13: 24—28. Luk.
21: 27. Koloss. Z: 4) åt hwilka, sittande
på troner, skall warda ,,domsrätt gif-
wen«, hwarwid ,,de skola wara Guds
och Kristi prester och skola regera med
Honolu i tusen år«« (Upp. 20: 4, 6.
1 Kor. 6: 2, 3). Dermed har den när-
warande äonen utlupit och en ny period
i Gads rikes utweckling på jorden in-
trädt, en period, hwilken, såwäl enligt de
gammal- som ny testamentliga profetior-
nas samnistämmiga wittnesbörd, skall
lösa den förbannelse, hwarunder hela
naturen nu suckar samt medföra wälsig-
nelsebringande, förnyande, allting om-
skapande förhållandeu till denna jord.
Wi skola, i några efterföljande betrak-
tekser, genom tiderna följa uppfyllelsen
af en del af dessa förutsägelser och der-
jenite söka tillse, huruwida någon del af
deras innehåll kan sägas i den närwa-
rande tiden nå sin fullbordan.
(Forts.)
Till Redaktionen för Finsta
Weckobladet.
Hemlösi
Eli sida as Finlands Sam-
h ä ll s s k i kk. t)
Wårt land lider tywärr ingen brist på
institutioner, sårande för äfwen mindre
ömtåliga sammeten, och i hög grad för-
tvillande för rättsbegreppet. Helt nyli-
pen har man å nyo blifwit erinrad oni
fortwaroii af en af dessa institutioner
hivilken wäl, om någon förtjenar att
E) Nedanstäende allwarliga upprop har blif-
wit oss tillsändt från en aktad hand i ut-
landet.
kallas okristlig. För något år sedan
lästes uti ett af landets större blad, en
skildring benämnd, ,,Slafmarknaden i
Kuopio«. En insändare skyndade dock
att afskudda denna fläck ifrån ,,Stifts-
staden« genom att upplysa allmänheten
om att «staden« redan länge haft en
sattiggård och det war endast landsför-
samlingen som ännu bibehöll det i arti-
keln omtalade systemet att försörja sina
fattiga.
Säkert kände en hivar ,,ett stygn ·i
hjertat«« efter läsningen af denna skil-
dring, men man lugnar sig lättare, då
man är, eller åtminstone anser sig för-
wissad om att ej sjelf blifwa blottftäld
för den olycka, hwarom här talats.
Det är ju ej heller den tidningslä-
sande allmänheten soin löper fara att
öka »fattighjonens« antal-
Dessiitoni tröstade man sig med att
både kyrkliga och borgerliga myndigheter
nog skulle draga försorg-om att ett så
groft och omenskligt missbruk ofördröjli-
gen bleflve afskaffadt, så snart det en gång
kommit till den större allmänhetens kun-
skap och derigenom lyckats wäcka äfweii
wederbörandes uppmärksamhet, och så
inslunirade maii ånyo, drömmande om
fnygga fattiggårdar uti hwarje socken.
Jnga hungrande, frysande wärnlösa barn,
utsatta för allt slags kroppsligt och and-
ligt förderf; inga orkeslösa åldringar;
inga sinnessjuka, blottställda för den råaste
misshandling under namn af ,,iv å rd«;
intet mera af allt det namnlösa elände
som så länge förgäfwes anropat himmel
och menniskor om förbarmande —- ty —-
nu skulle en ny sakernas ordning wid-
taga: ,,Fattiggårdarna«« skulle bringa
hjelp för allt och alla. Att påträffa
personer, kompetenta att förestå dessa
fattiggårdar — det wore jn kommunal-
styrelsens sak, och så kunde öfrigafockne-
boer i lugn öfiverlemna sig åt skötandet
af sina egna angelägenheter, sedan de or-
dentligt erlagt de dem ålagda afgifterna
för ,,fattigwården«. Men hwad är det wäl
soin nu helt plötsligt uppwäckt oss ntur
wår ljufwa säkerhets sömn? Jo, det är
den lilla Trollsländans (n:o 18.15sept·)
ivinge som bortfläcktadt alla de sköna
drönibilderna och blottadt för ivåra häpna
blickar ,,en bild ur werkligheten« så grä-
slig att wåra ögon swida och tvårthjerta
wäl borde stelna af fasa, wid dess be-
traktande.
Det är bilden af en liten ,,hemlös««
ivarelse, som wid nyss fyllda 8 (säger
åtta!) års ålder redan blifivit 6gån-
ger ,,iitbjuden på auktion åt den minst
fordrande-t- Det är widare en förföljare,
en plågare redan ehuru också han ännu
ett barn, men en gosse, större, starkare
äii den nthungrade lilla flickan. Huru
ser det wäl nt i båda dessa barns hjer-
tan? Grymhet, wredskadelnst, fylla för-
tryckarens — hat och hämdkänsla den
förtrycktas. Jngen stråle af den gudom-
liga kärlekens sol har upplyst och wärmt
dessa barns hjertan. Och likiväl har
gossen ännu ett hem, fin ni oder, en
som åtagit sig att gifwa ,,moderswård«
åt den wärnlösa Jita. Dock nej, detta
har aldrig blifwit begärt; det har endast
warit fråga om hwem som wille hysa
den öfwergifna för minsta möjliga er-
sättning af socknens medel. Japhets mo-
der har således fullgjort hwad hon åta-
git sig och i detta modershjerta har kär-
leken länge sedan förkolnat, kanske under
inflytande af liknande förhållanden som
de hwari Jita framsläpat ,,barndomens
lyckliga dagar«.
Hwad som återstår af moderskärlek är
endast djurets instinktlika omsorg för
den» egna afkommans bibehållande-
Ar det sålunda som Finlands wärn-
lösa barn skola lära sig förstå och känna
att ,,Giid är kärleken««? Och kan iväl
någon finsk nian eller qwinna anse sig
berättigad att lugnt åse huru det tam-
hälle, af hwilket de sjelfive utgöra med-
lemmar, sålunda bryter emot det heliga
budet: ,,Du skall älska din nästa såsoni
dig sjelf«· Swaret på frågan: ,,Hwem
är då min nästa«« gafs oss för 1000 år
sedan, och under mera än tre århundra-
den hafiva Finlands barn lärt sig att
stafw a på detta bud. Hafiva de också
lärt sig att lefwa det?
Meri, käre läsare, måhända säger du.
,,Min socken har sattiggård-t. Godt att
så är, men kanske i din grannsocken
auktionerar nian ännu bort de fattiga?
Ja, sålänge det finns en enda tvrå inom
Finlands gränser —- wore den också be-
lägen ofivanom pol-cirkeln der den skänd-
liga seden ännii herrskar (uppenbaart
eller i smyg) så måste hivarje finsk man
prest eller lekman, lärd eller olärd, ju
högre gåfwor desto större answar, känna
blygselns rodnad betäcka sin panna intill
dess att den afskywärda, förnedrande
skamfläcken är utplånad ifrån det dyra
Fosterlandets samhällslif. Här gäller
det att uppbjuda alla krafter för upp-
nåendet af det föresatta målet.
Arbetsfältet är så widsträckt att alla
som uppriktigt wilja deltaga iarbetet,
hafiva plats nog-
Man och qwinna, hög och låg, fattig
och rik, ung och gammal, för alla
finnes arbete fullt upp. Finland är ännu
ej öfiverbefolkat, ännu behöfwer landet
alla sina barn och det har icke råd att
afwisa en enda arm, som will arbeta,
wore den än så swag.
Finlands qwinnor, J kunnen ej del-
taga i lagstiftnings arbetet, men, J haf-
wen det wälsignade företrädet att när-
mast onigifiva det iipptväsende slägtet.
Mödrar, systrar, barnawåderskor, lära-
rinnor, tjenarinnor, gifwen akt på hwilka
fröii J utsån — genom läror, och fram-
för allt genom föredömen uti de spädas,
de ungas ännu öppna hjertani Är det
sjelfwiskhetens frö? tve Eder då, när
frukterna mognat De skola ej länge ltåa
lvänta på fig. Är det kärlekens? Det
kan mången gång se ut såsom skulle detta
ädla frö förqwäftvas af det ymniga
ogräs och törne som själsfienden alltid
med flitig hand utsår, men, kärleken är
starkare än döden« och uti allting öf-
werwimia tvi genom Hononi som oss
älskat hafwer«.
Måhäiida skola edra lekamliga ögon
aldrig få glädjas genom åsynen af de
wänstade frukterna, men —- hafiven J
ntsått i kärlek så hafwen J löftet: ,,Det
warder sått förgängligt, men skall uppstå
oförgängligt«.
Och J alle, män och qivinnor,ensam-
stående i det yttre lifwet, huru mycket
godt kunnen J ej werka genom kraftigt
deltagande i det stora gemensamma ar-
betet i striden emot synden, i
hwarje skepnad, en hivar efter
måttet af denfgåfwa han undfått — andens,
förståndets, hjertats, de jordiska förmå-
nernas —- helsa, inflytande, förmögenhet
etc.? Ställen det allttill Herrensförfo-
gande så skall Han giswa sin wälsignelse
åt Edert arbete.
Jngen lefnadsställning är så bety-
delselös, att det är likgiltigt om wi upp-
fylla tvår pligt, eller ej. Jagen är heller
så ringa att ens ringhet kan wara ett
binder fråii att tjena Gud och att, genom
wårt lif wisa att wi wilja tillhöra Ho-
nom. Han skall gifwa äfwen den rin-
gaste tjenare och tjenarinna tillfälle att
arbeta för Hans rikes tillwäxt.
J skolen en dag erfara, om J fram
härden intill ändan, att Edert arbete icke
warit förgäfwes, ty Herrens ord står-
fast: ,,Hwad J hafwen gjort en af dessa
minsta af mina bröder, det hafwenJock
gjort mig«.
Måtte deras antal ioara stort, som äro
williga att »låta Herreii taga bort sten-
hjertat utur sitt bröst och emottaga af
Honom ett hjerta af kött«, ty Hans goda
wilja är att uppfylla detta löfte nu för
ho det wara må, soin är tvillig.
—- —II.
Nyheter för dagen.
Hemlandet.
— Frågan om delningen af huf-
wudstadens församling. Wid kyrko-
rådets senaste sammanträde föredrogs en-
ligt Finland ettas en komitö uppgjordt för-
slag till församlingens i denna stad del-
ning. Ester ett längre diskussion om
delningsgrunden skulle bli territorial el-
ler språklig, beslöt sig kyrkorådet för
delning ester språket, så att församlin-
garna skulle bli tre, tivå swenska och en
finsk. Sedan samtliga kyrkor blifwit
satta i fallfärdigt skick, skulle Nikolai
kyrkan och Gamla kyrkan öfwerlåtas åt
de swenska församlingarna och den un-
der byggnad warande, för hwars bygg-
nadskapitals amortering församlingarna
gemensamt answara, åt den finska. Be-
grasuingsplatsen med hivad dertill hörer
kunde bli gemensam för alla tre försam-
lingarna. samt penningeförwaltningen
handhafloas af gemeiisamme tjensteniän
och i gemensam lokal, dock så, att hwarje
församlings inkomster och utgifter skildt
bokföras. Kassor och räkenskaper få ej
sammanblandas och den gemensamma
lokalen kunde, ifall sådant anses lämp-
ligt, uppföras på nuwarande pastorsgår-
dens tomt, der således lokaler för för-
samlingarnas drätselwerk skulle inredas
och likaså kanslilokalen för de särskilda
församlingarna. Hivarje församling skulle-
skildt aflöna sina prester och hafwa sin
skilda ekonomi. Lön för kyrkoherdarne «
föreslås till 9,000 mk och hyresniedel
2,800 samt för kapellanerue 4,500 mks
lön och 1,500 mk hyresniedel. Kyrko-
herden skulle aflöna en adjunkt; det nu-
warande kapellansbolet skulle säljas äf-
weusom kyrkoherdebolet, derest ej de
ofwannämnda byggnaderna der blifwa
uppförda.
—· För den nye fattigwårdsin-
spektdren, hwartill som bekant förord-
nats ingenjör G. A. Helsingius, har
utfärdats en instruktion, hwarur N. Pr.
meddelat följande:
Jnspektören för fattigwården åligger i all-
mänhet waka deröfwer, att koininunernai
enlighet med gällande författningar, regle-
menten och föreskrifter anordna dem an-
kommawde fatti wärd och fullgöra sina-
skyldigheter beträåande fattigwäsendet för öf-
ri t
g .
Yppas wid fattigwården fel, brister-, ur-
aktlåtenhet, försummelse eller missbruk, an-
mäle inspektören derom hos guvernör i af-
eende å rättelse eller widtagnnde as tjenliga
tgärders
Der föreningar, sällxkap eller inrättningar-«
för utöfwande af enskil wälgörenhet befinnas
genom olämpli a tillgöranden för svåra eller
motarbeta den ommunala fattigw rden,ware—
inspektören skyldig att påyrka rättelse eller,
om sådan på tillsägelse icke följer, om förhål-
landet hos guvernör inberätta.
Fattigwårdsinspektören läte sig angeläget
wara att med uppmärksamhet följa avvecklin-
gen och gången af landets fattigwäsendefamt-
att förskaffa sig, såwidt möjligt, noggrann
kännedom om orsakerna till fattigdom i de
Hilda landsorterna och om utwägarna till
ess indrande eller förebyggande.
J rågor, som ligga inom omfånget af fat-
tigwårdsinspektörens werksamhetskrets, har
denne att på anfordran af myndigheterna af-
ifwa utlåtande och förslag, lisasoin på andra
ådan ndigheter, kommuner och enskilda
wälgören ets öreningar «äro pligtade att
lemna inspe ·ren nödig utredning och all
den medwerkan, soni as honom kan ii grund
aut gällande författningar och förordnanden-
as
Jnspektören, som tillswidare är anta-
gen på 5 år, åtnjuter i arvode 8,000
nik årligen samt godtgörelse för resor i.
tjensteärenden enligt 5:te kl. af gällande-
resereglemente. Inspektören bör wara
bosatt i Helsingfors.
— Studenternas religiösa diskus–
filmsförening fortsatte senaste söndag
med sina söndageii den 14 dennes påbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
