Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bör icke ivara i werlden. —- Uitder dis-
kiissiotiett påpekades ttödivändigheteii att
blott följa Jesus Kristits och icke taga
andra kristna till exempel (Mnreit), att
gifiva akt på Herreiis minkar till still-
het och till arbete (Nyholm), att handla
i allt efter deti kristna helighetens, tvis-
hetens, kärlekens och fridens namn (Päi-
wärinta). Referatet i sin helhet blef
godkändt af mötet såsom s:var på frågan.
Om den ambttlatoriska sko-
laii och huru lärare till den-
samma skola beredas utfpaiiii
sig en listig diskussion, font inleddes af
pastor B ergroth, htvilken med afse-
ende å dessa skolors stora nödivändighet
förstoarade det betänkande som koinitsn
fråii Willmattdstrands mötet hade upp-
gjort, dock modifieradt så, att till en
börjaii endast ett mindre seinminariuitt
skitlle med friivilliga gåfioor upprättas.
Senator Yrjö Koskinen ansåg
att omsorgen af dessa skola bör öfwer-
lemnas åt presterskapet. Folkskoleförord-
icingen förutsätter lägre skolor, eller, så-
som de hos oss ivödiväitdigt tiiåste ge-
stalta fig, aiiibitlatoriska skolor· Påståeit-
det att aiitbulatoriska skolor skulle för-
hindra hetiiundermisningen och befria mö-
drarite frätt deras pligter är för dem
fotii känna hetittitidcrivistiitigeiis beskaffen-
het endast ett talesätt. Någon kvittar-
rens kan icke uppstå med folkskolan,
tivärtom lider högre folkskolan genom
bristeii på sagda lägre skolor. Men högre
folkskolan är linfioiidsakligen en kommu-
nal, ioerldslig bildnittgsanstalt; den atti-
bulatoriska måste derför ivara en för-
samlingens sak och stå under presterska-
pets ioård,i synnerhet i församlingar,
der dissenters i större antal framträda.
Seminarierna äro dock onödigt kostsamma.
Det lämpligaste sättet är iväl det som
sista kyrkomötet har föreslagit, att nem-
ligen genom domkapitlen skulle utdelas
ersättning till sådatia kristligt sinnade folk-
skollärare, ät hivilka presterskapet kititde
med förtroende anförtro denna uppgift.
Eleiver skulle fås lämpligast af sådana
från cgeit församling, font genomgått
högre folkskola och gjort sig fördelaktigt
kända. På detta sätt katt med 6000
mark åstadkommas tnera än med 15,000,
om titan itirättar seminarier.
Pastor Lyra framhöll att lärarens-
persoii är skolatts fjäl. Duglige lärare
måste derför beredas antingen genom en
skild läroanstalt eller pa sätt kyrkomötet
föreslagit, hivilket kanske tvore det lämp-
ligaste. Jnrättas läroiverk, måste det
warct så anspråkslöst att de utgående lä-
rarekandidaterna .icke alls sktille komma
på höga tankar ont sin egen bildning.
Talareii ivartiade för att presterna i stolt
andlighet icke böra ge stöd åt åsigteii att
werldsligt metande ivore idel tomt prat,
utan ofta befioära sina fötter till folk-
skolans salar, gifiva läraren sitt morali-
ska understöd och tverka i samarbete med
denne.
Seminariidirektor S ch a l i n förordade
äfiveii kyrkomötets förslag, men något
modifieradt. Ambulatoriska skolans be-
rättigande katt icke sättas i fråga, ty tvi
böra kontma i håg att det icke gäller att
i främsta rummet fråga efter folkskolans
bästa, utan efter folkets, den kristliga
sedliga folkbildningens-, Guds rikes bästa-
Och detta fordrar nödioäiidigt ambulato-
riska skolor, men tvi måste arbeta för
dem så att folket har werklig nytta af
dem. Wårt mål bör icke tvara att er-
öfra åt presterskapet wälde öfiver solk-
bildniiigen titan att leda denne.- utiveck-
liiig i rätt riktning.
Kyrkoherden A h l m ct ii ansåg icke
seittiiiarier för skadliga men betraktade
dem icke heller såsom nödtväitdiga. Der
genom presterskapets omsorg folkskollärare
haftoa beredt småbarns lärare af egna
församlingsbor-, der är nian i allmänhet
nöjd. Talarcn hade sett sådana skolor
soiii iooro ganska tillfredsställande
Prosten Sarlin niente att, fäsoiti
presterna böra uppfostra söiidagsskolläs
rare, så äfiven ambulatoriska lärare.
Attninstoue i hivarje stift fins nog nå-
goii härtill lämplig, pedagogiskt bildad
prestmmi. Hade ingenting emot folkskol-
lärarea, men trodde att en prest dock
skulle göra det bättre-
Mötet godkände enhälligt kyrkomötets
förslag i den form, att åt doinkapellan
skulle anförtros tillräckliga medel, htvilka
af dessa skulle utdelas till lämpliga pre-
ster eller folkskollärare, som tville åtaga
sig arbetet med ntbildandet af ambula-
toriska skollärare.
Gerts-)-
Höndiiggslnilan.
Textutredning.
Söndagen den 9 semp. 1888.
4 Moseb. 2o: 1——13.
Den flagna klippan.
Och Israels barns hela
menighet kom till öknen Ziti
i första månaden, och folket
stannade i Kades, och der
dog Mirjam och ivardt der
b egr ci fiv en. etc. w. l—13.
Den, som i ljuset inför Herretis an-
sigte ransakar sitt eget hjerta, torde helt
säkert icke kuttita läsa Jsraels folks hi-
storia utan djup förödmjukelse. Tillänt-
pad på oss sjelfma, är den synnerligen
egnad att gifiva oss en klar inblick idet
sorgliga tillstånd af otro emot Gud,
hivari hela nienitiskoslägtet insnärjts ge-
nom syndafallet. Knappast räddade ur
en nöd, en fara, ett trångmål genant
Herreiis tiådefulla och underbara ledning.
äro tvi — då nästa nöd kommer på —-
återigen färdiga att förgäta alla Herreits
förra undertoerk och öfioerleniiia oss åt
förttviflan.
Mer än 37 år hafioa gått, under
htvilken tid Jsrael stått under Guds
dom och genom långsamma ivattdriiigar
i de dystra ökeiitrakteriia bittert fått er-
fara, hivad sorg och nöd det har med
sig att öfioergiftva Herrm, sedan de hän-
delser timade, fotn tvi närmast förut be-
skriftvit. Mettigheten står nu åter med
Mose och Aron i spetsen, jeint på 40:e
året från sitt utbrott ifrån Egypten, tvid
Kades, hivarifrått de på grund af otro
förut blifivit tillbakaioisade fråii löftets
land. Stora förändringar haftva emel-
lertid under denna tid skett med och bland
detta folk. Det är fattima folk men icke
samma individer. De gamla, soiii en
gåiig tågade tir Egypteii äro icke mer·
Med undantag as några få, —- af hivilka
tvi särskildt nämna Mose, Aron, Jostta
och Kaleb, haftva alla de andras krop-
par fallit i ökneii. Det är de unga,
hivilka såsom barti deltagit ifädernas
uppror och synder och nu fått dela med
dem Herrens tuktan, som på Giids barm-
hertighet åter slå läger på detta minnes-
rika ställe.
Det synes oss. soiit otit desse titt ioid
minnena af deras gamla synder och deit
titktati de för dessa lidit skulle låta Her-
retts fruktan intaga hjertat. Så inträf-
far dock icke. Det unga slägtet är det
gamla likt, Allt kött har förderfioat
sin wäg. J ivår text är det ivatteit som
besioärar dem· Wid denna nöd förgäta
de åter, att hos Herrett är hjelpen. Det
nya slägtet knorrar på samma sätt som
det gamla, med samma trotsighet och för-
sagdhet, samma otacksamhet och glömska.
Till Herreii ivände sig Mose och Aron
nit soiit få många gånger förr ,,och Her-
reiis härlighet ivisade sig för dem«.
Trots knarret ivill Herren i tålamod för-
draga sitt folk och framträder till deras
räddning. Ur klippan skola de få sitt
ivatten. Mose och Aron få befallning
att tala till klippait och på så sått fram-
bringa åt folket ivatten. Meii Mose är
icke helt den samme soin förr. Trött
på folkets upprepade knorr ivätider hatt
sig nu till dent i stället för till klippan,
höjer otåligt sitt röst och fager: ,,Hö-
rett, J genstörtige! Skola tvi titiir denna
klippa skaffa eder ivatten? Det är ett
uppror i hatts hjerta lika mycket emot
Herretis uttryckliga befallning, som emot
hatts bröder. Laggiftvareii bryter emot
de båda taflornas anda. Meii källan
till denna synd atigifiver Herreii, hjerte-
ranfakaren, då han säger: ,,J h a f tv e n
icke trott mig«, tv. 12. Ur otrons
bittra rot upptväxte sålunda i hast den
ohörsamhet och laglöshet, sotii här gif-
ioer sig till känna hos Mose. Men den
otvisshet, den ttvifivelsjuka, soiit denna
syiid hos honom alstrar, gör att han med
sitt understas giftver hälleberget tioäniie
slag·
Genom att tiga stilla tvid allt detta
gör sig Aron delaktig i samma synd och
drabbas af samma straff som Mose.
»Eniedan J icke hafioeti trott mig och
icke hållit mig helig inför Jsraels barns
ögon, derför skolen J icke föra denna
menighet in i det land. hwilket jag gif-
ivit dem«2 Så straffades dessa Herrens
tjenare för deras otro och ohörsamhet.
Htvilkeii allivarlig lärdom bringar oss
ej denna del af tvår text. Så noga
räknar Herrett det med synden, att der
hans trognaste tjenare försynda fig, för-
lora de tvisserligen ej hatts nåd och
gunst, men måste dock, äfwen de, bittert
få erfara följderna af sitt sörsyndande.
På grund af sin otro och sitt ohörsam-
het skall ock Mose hafwa sin del i det
utsästa straffet, att icke få gå in uti Ka-
nan; men på samma tid tvar hatt dock
Gads bäste wätt på jorden, att wi få
må säga, han ioar i högsta nåd hos Gud,
så att hatt ock sjelf begrof sin tjenare.
Men det allmänna straffet skulle han
liksom Aron lida, på det alla måtte fe
Giids heliga nit om sina bud-
Den mycket giftvet är, af honom skall
ock mycket warda nikrafdt. Haftoa tvi
blifivit afHerren högt benådade, så skall
detta ivisserligeit icke förmildra följderna
af den synd tvi möjligen begå. Herren
tager det under sådana förhållanden mer
allioarligt än aiitiars med den begångna
syttdeti —- allt efter den rättivisa regeln:
den mycket giftvet är, af honom skall ock
mycket ivarda utkräfdt. Må tvi alltid
besintia dettal Och må Moses och Arons
syndafall lära oss taga det alltoarligt
äsiven med den minsta synd! Deii min-
sta synd förtjenar döden. Men skulle
tvi mara nog olyckliga att liksom dessa
Herrens tienare hafiva össverriitiiplats af
synden, må tvi då af Herrens förhållande
till dessa lära, att aga, näpst och titktait
skola tvi iväl ej undgå, men sitt nåd
skall Herreii dock icke taga ifrån oss. Nåd
och förlåtelse fiitnes det för oss likasom
för dem, men tvi måste ångra tvår syiid
och söka denna nåd, otii tvi ivilja bliftoa
delaktige as den samma. Oni tvi be-
känna ivåra synder, är han trofast och
rättfärdig, så att han förlåter oss sytt-
derna och renar oss från all orättfärdig-
het. Hurtt ioäl ivore det icke för mån-
ga, otn de iville efterfölja bibelns helige
män, ’(hioilka fallit i synd) i deras ån-
ger och omioändelse till Herreii, såsom
de förut hafan efterföljt dem i deras
synder. Allt för många äro de, som
iväl känna till deras öfioerträdelser, men
toeta intet af deras återioändaitdez hioilka
iväl hafiva fallit i synd som de, men
icke såsom de gjort bättring och åter lå-
tit sig förena med Herreit Gud, från
htvilken de hafiva affallit.
Wi ivånda ofs nu till en annan sida
af tvår text, htvilken tvisserligen ej är
mindre lärorik.
Moses och Arons otrohet katt icke
göra Guds trohet oiii intet. Fastän
Mose i otrohet och ohörsamhet emot
Gnds ord slår på hälleberget med sitt
staf, låter Herreii tvid denna handling
ur den hårda klippait springa fram ett
iväldig ström af lefioande ioatten. Himl-
ket under-! Jcke förr beröres klippan af
Moses staf ätt den retnnar och fram flö-
dar ett ström af springande watteit, så
att bäckar flyta i torra öknen och menig-
heten får dricka och dess boskap. Så för-
härligar sig Gttd inför sitt knorriska egen-
domsfolk. Så låter han Jsrael genom
detta under ånyo se bewiset derpå, att
de fortfarande hafwa hans nåd och att
han forts ratide tvill på dem uppfylla
sina gamla löften- Ntt började wäl me-
ttigheten djupt förödmjukade af Herrens
godhet och långmodighet af fullaste hjerta
egna honom lof och tack, uppstämma här-
liga loffånger till hans ära, ,,som för-
ivaiidlar klippait till en sjö, hårda ste-
nen till ett ivattukälla«. Skriften säger
oss ingenting derom. Tioärtom heter det
att stället kallas Meriba (kis, träta)
,,eiuedati Jsraets barn hade kifwat med
Herren, då han ibland dem betvifade sin
helighet«, tv. 13. J skriften framställes
denna tilldragelse såsom ett matnings-
tecken, hivarifrått århundradena igenom
höres lystringsropet: ,,J dag, om J
hören hans röst, så söt-härden icke edra
hjertan, fåtom wid förbittringenl«
Meii står det redan om Jsrael i ök-
nen, att de dritcko as den andliga klip-
Pan, som dem medföljde, htvilken klippa
war Kristus, hivad skola tvi säga, som
fått se den swaga skuggbildens uppfyl-
lelse i eivattgelii härliga ljus. Herren
säger oiti den rättfärdige: ,,Om han uti-
dandrager sig, skall han icke behaga mitt
själ«, Måtte tvi derför icke hålla oss
undan, utan tacksamt skynda frani till
den salighets- och frälsningsklippa- sons
heter Kristus, nr hivars inre framströnt-
ntar ett lefioatide och fråii alla synder
och oroligheter renande watten. Här är
fri tillgång för alla. »Om någon tör-
star, så kotnine han till mig och drickel
Deti som tror på mig, af hans lif skola,
såsom skriften har sagt, flyta strömmar
as lefioande ioatten«. Joh. 7: 87, 38.
Qch att denna lifskälla aldrig förlorar
sitt kraft, det se wi af Uppenb. 7: 17,.
der tvi läsa: ,,Lammet, som är midt’
för tronen, skall tvårda dem och leda
dem till lefioande ivattukällor«. Måkte
ivi alla, gamla och unga, ej undattdraga
oss, ittiin ständigt hålla till tvid denna
lifställat Ja ske få! Amen.
(Efter Sanningswittnet.)
Divokso.
INVIHNING
af Iissicnisiitisst i kammat-kors
kommer att- hällas sönda- en don
16 september-. Mototz börja-I- med
svenska- föredrag kl. 10 f. m. och
fortsätter äfven o. m.omvox1kmdo
med svenska och Enska föredrag.
Såväl åhörare som predikanter
hälsas hjertligt« välkomnai
Fortepiano- a. Mädeliaiteilc
stel-taskars.
Tillverkning af alia- slags sträng-ivst1su-
monter, såsom pianinos, kamelen cittror,
m· m. Reparatrioner rit-föras omsorgsfullt-
ocli billigt, äfvenså stämning af instru-
mantel-.
Mckanjska domstolar mecl bord, an-
vändbara ätkcon som vagns-tu (Det- onda
fabrikatet-. härstädes.)
.I. A. Basic,
n
Avnogatan n:o a.
rent satu.
Pär skolor och shoioagdiomi
stottt logot« af Läro- och läseböcker-
slcollcart01·, Skolatlas häkt. och kub-,
Da-ghöc1cots,
Notoshöclccts och Pär-skrifter,
skrik-, liii-, Räihnc och Nothiiftcn samt Grilkcltntior,
Ponnslckakt, Blycrtspcnnor, Grim-sti- 0ch konverter-,
Pcnnlmikvttr och Takvelsvantpms, "
Elisp-typen hvitt och kulört-,
Bitktsitct, hvtt och svart In. ti. kulörer-,
Bitstanipfor, Ritkol och Bjtstift,
Lininlth ordinära och anhclljuialois
Cirkclhosticlc och lösa Sikkim-,
Racicrgnmmh flora olika slag,
Tasch, lkuschlcoppar, Taschpcnnok m.m.
Berggrens skolponnor. Bästtr i sitt slag.
Missionsbolctiancialn
40 Alexanders-gatan 40.
Helsingfors, Onftoudfiadsbladets trycket-i, tass-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
