Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J -Miatiihttset: Finst barn predikan kl. 9
as stl Mätinen. Swen predikan kl. 11 af
N. F. Nyrenz kk. 7 a ere talare,; kl· ö
finsk predikan af Mäk nen-
swangeliska möten as i Alllanshuset in-
nentarande wecka Fr ed ag hals s e. m. samt
nästa wecka Tisdag, Dnsdag och Fredag
kl- half 8 e. tn.
Ordjtoiksgatan Odo 12 zredikan kl. 11 f. m.
och 7 e; m. af Gz M. iiscke.
Utlgttdet.
Missionsunderrättelser.
15,000 pund sterling
« = 270,000 kronor) har en»engelsk
missionswän, hr Robert Arthington i
Leeds, erbjudit si att gifwa åt Lon-
donermisfionlsäll apet, engelska bap-
tisternas tnissionssällfkap och skotska
frikyrkomissionen, om dessa sällskap
wilja samwerka för öppnandet af en
mission isSydsAmerika. Eit missions-
ångare skulle inköpas och gå på Ama-
zonfloden och dess bifloder; —resten af
penningarne skulle omvändas för mir-
sionärernas underhåll. De tre mis-
sionssällskapen hastva tagit saken i öf-«
ivern-ägande men hafwa ej ännu hun-
nit gifwa sinar på det storartade an-
budet. Hr Arthington har redan upp-
repade gånger me betydliga summor
ugderstödt missionerna i Central-Af-
- r a. · -
östra Eqwatoriai-ufritq.
Engelfka kyrkomisfionen har "på
detta fält utsätt ewangelium, och Her-
Aren har wälsignatssitt ord, få att
många hedningar blifwit omwända.
Men deras wäckas de gudlösa till niot-
stånd och förföljelse. Förhållandenai
Uganda känna tvi. Stationernanui
iUnjamtoesi och Msalala "wid sjön
Ukeretoes södra ända hafwa måst «öf-
wergisioas till följd as höfdingarnes
fiendtlighet och prejerier. Nya statio-
ner skola dock upptagas i närheten
inom områden, som tillhöra mer wän-
ligt sinnade höfdingar. Wid statio-
nen Taita blestoo de båda der statio-
nerade missionärerna mot flutet af
förra året öfwerfallna af en rasande
folkhop. Orsaken war den· rådande
torkan, som hedningarne trodde här-
röra as missionärernas ,,trollerier.,,
Wänligt sinnade grannar kommo dock
i" rätt tid missionärerna till hjelp;
men hurutoida äf en denna station
sedan måste öfwergismas, synes icke
klart af de ankomna underrättelserna-
Politiska nyheter.
De sista dagarnes post har midfört
den wigtiga underrättelsen, som dock
lännu blott stöder sig på en förmodan
— men en förmodan, fotn synes haftoa
skäl för sig och delas af alla större
utländska blad — att Ryssland nu-
mera tillstålt signatärmakterna bestämda
förslag, på basen af hwilka den bul-«
gariska frågan skulle kuntia ordnas.
Dessa förslag skulle gå ut på att mak-
terna förklara furft Ferdinands wal
olagligt och Ryssland tillerkännes rätt
att under ett års tid besätta Bulga-
rien med 30,0() man samt låta inom
nio månader werkställa wal af ny fur-
ste idetta land. En del tidningar
dementera dock på det asgjordaste ryk-
tet om en förestående ockupation från
Rysslands sida. Det faktiska i saken
torde wara att underhandlingar pågå
men att man ännu icke kommit till
något bestämdt resultat.
Såsom den kandidat soin Ryssland
utsett att efterträda furft Ferdinand
på Bulgariens tron nämnes surst
GregorMichaelStourdza,tiiedletn
af rumäniska senaten. - Ättoen ont
enhet skall kunna uppnås ibland stor-
makterna rörande dessa förslag, åter-
står dock att se hwilken yållning det
tappra bulgariska folket tall intaga
gentemot en dylik uppfordran.
Nykterhetsarbetet
Frän hemlandet-
Tähtis the afton sista Sötidagsl
war talrikt besökt. Programmet war
omwerlande. Först piaiiomufik; sedan
föredrag om ,,nykterhetsrörelsens nuwa-
rande tillstånd i utlandet«, af stud. A.
Mäkineti. Talaren framhöll, att nyk-
terhets rörelseii, såsom warande en
folklig rörelse, behöfwer nationens alla
ädla ämnen för att kuntta såsom en för-
nyande kraft rena samhället. Oni den
icke sålunda blir förenad med de stora
sedliga krafter, hwilka röra sig inom fol-
ket och uppbära det, utan lemnas att
werka som ett enskildt medel emot någon
enskild last, så förswinner den lik öknens
flod, som torkar bort i sanden utan att
kunna werka någon förnyelse. Gndast i
förening med dessa sedliga makter katt
en folkrörelse i allmänhet werka bestä-
ende frukter — så äfweti nykterhetsrö-
relsen.
Der orsaken, hwarföre nykterhetsrörel-
sen måste wara bygd på den djupaste
och fastaste grund, på den klippa, som
ej någonsin swigtar, på religionens grund.
På uppmaning af Helsingfors nyk-
terhetsförening höll herr Wald.
Lönnbeek i Allianshuset sista mån-
dagafton ett särdeles upplysande och
storslaget nykterhetsföredrag. Det för-
tjenade att i sin helhet blifwaddelgifwet
en större publik, smeu beklagligt tillåter«
bladets trånga utrymme det ej. Wi
nämna endast hdfwuddragen. Sedan
talaren med historiska exempel framhållit
den sanningen, att andens werld är buti-
den wid ett beständig utwecklings lag
— om någon icke toill gå framåt, måste
han gå under -— tillade han följande.
Mången anser den närwarande tiden för
sämre än förgångna tider, men en opar-
tisk betraktare af historieti kan ej god-
känna det. Tivärtom går genoin tvår
tid ett utwecklingsarbete, hwilket man
kati jemföra med reformationen. Nefor-
tnationen war ej allenast ett klargörande
af de reli iösa ideerna, den roar ej eti-
dast en trid om rättfärdiggörelsen af
tro eller gerningar eller om påfwetväl-"
det; twärtom förenade sig dermed stora
. politiska och wetenskaspliga spörsmål, hwilka
satte furstar och folki rörelse. Det roar
en strid för den fria forskningen och den
wetenskapliga sanningen gentemot det
hierarkiska tryckande oket. Sålunda mång-
sidigt och genom flera krafters förenade
famroerkan åstadkoms ett arbete hwilket
tvi kalla reformationen. Genom den gick
menniskoslägtetnet en ny, bättre framtid till
mötes. Gtt dylikt arbete pågår äfwen
nu —- detta arbete är nykterhets-rö-
relsen. Man kan anse detta påstående
för öfwerdrifwet. Meri mati måste min-
nas att under olika tider framstå icke de
stora tilldragelserna på samma sätt. För-
hållandena nu för tiden äro andra än
på det sextonde århundradet och menni-
skorna äro äfwen annorlunda. Meiii
samhällets midt — ibland de stora frå-
gor, hwilka fodra lösning är i främsta
rummet nykterhetsfaken. Ej någon an-
ttaii af nutidens stora frågor, ej ens
qwinnofrägan eller arbetarefrågan, kuttna
tvisa så djupa rötter som nykterhetssaken.
Om matt behöfwer en mörk grund af
grymma förbrytelser, lidna oförrätter-
och omätliga förluster, lidna af mennisko-
slägtet för att få impulsen till en kraftig
rörelse, så är för wisso nykterhetsfaken
i besittning af en sådan och har derföre
rätt till främsta rummet blatid tidens rö-
relser. Meri ej nog dermed. Den berör
wårt samhälles djupaste rötter. Dermed
förbindes alla samhällets grundläggande
förhållanden. För det första omfattar
den sedligheten, hwilken lagen och rätt-
wisan har att öfwerwaka battd folket.
De statistiska uppgifterna bewisa klart,
der man har dem noggranna, att största
delen af. förbrytelser göras tillföljd af
rusgifwande drycker. Om matt engång
wet detta, är det statens pligt att för
den allmänna tryggheteti skynda att för-
swara nykterhetsfaken. En annan wig-
tig omständighet är fattigwården. Om
de fattigas antal förökas genom rusgif-
toande ämnen, huru katt man wäl un-
derlåta att från samhällets ståndpunkt
behandla denna sak. Man säger att
nykterhetsmännen förnärma de enskildes
rättigheter, då de snemligen skulle wilja
neka dem friheten att njuta rnsgifwande
drycker. Meri tvi fråga: ha då icke
nyktra tnennifkor några rättigheter-? Har
drinkaren rätt att förderfwa sin"" helsa,
eller bringa sig sjelf i fängelse och sin
familj till fattigwården. Om han har
rätt dertill, så äro icke roi twungna att
underhålla hans familj. Jngen har rätt
att mörda sig sjelf, att bringa siti fa-
milj på landstvägeii, att sörslöfa sin
egendom, eller att förstöra sin helsa.
Samhällets lifswilkor förneka sådant. Om
få är, måste nii i samhällets namn wädja
till tvära medmenniskors rättskänsla och
framlägga nykterhetssakett till begrundande,
bedjande om alla redliga och tänkande
menniskors understöd. Med afseende å
helsowärdeti blir det samma samhälleliga
pligt; äfwensä stats-hushållningens och
djurfkyddssakens. Sålunda berör denna
rörelse grundroalarna för samhällets lifs-
ivilkor — och om maii will wara en fo-
sterlands wän på annat sätt, ätt att för-
tjust åhöra ett skaldestycke, eller då det
gäller att uppresa · en minnesstod, så
finnes här tillfälle att bewisa sin foster-
landskärlek· Kari du icke skilja dig frätt
denna njutning för fosterlandets wälfärds
skull? Eller måste historiens dom blifwii
.sådati, att detta folk som ej köld, ej hutt-
ger, ej krig, ej något naturens motstånd
kunnat förstöra, har förgåtts för syndeiis
skuld som -ett offer för fina egna begär
.— det kunde ej skilja sig frätt njutnin-
gen —— utan förgicks af weklighetk «Om
Finfka folkets slut blir sådant, då ivore
det bättre att wårt land nu genast blefwe
sänkt i werldshafivet, så att ingen skulle
få weta hivar Finland funnitsl« Med
dessa skarpa ord slutade talaren sitt kraft-
fulla tal, hwilket säkerligen oförgätligt
har blifwit intryckt i månget sinne. Mä
utsädet bära riklig fruktl
Brandeu i Tammerfors.
Ehuru det numera icke är någon ny-
het för Finska Weckobladets läsare att
höra om olyckshändelsin, som skedde i
T. fors den 29 sistlidne J.nuari, mtlja
wi nu likwäl säga några ord derom.
Och detta anse tvi oss behöftoa göra.
emedan det talas så mycket och på så
många sätt om denna händelse, at- man
icke w«t, hwad fom är tont. Äfmen
en del tidningar hastva för allmänhe-
ketki framhållit en del osanningar i denna
a .
Söndagsskolan hölls i missionshiiiet
som manligt mellan tl. 10 och 12 f. m.
sotnma dag elden bröt ut. och då blefwo
wi icke warse någonting, icke ens lukten
af någon rök. Men kl V2 3 ef. m.
fick wattmästaien te att huset roar fullt
af rök; genast uppbådades brandkåren,
hmilken ganska snart asar på stället.
Meri ännu mar elden mera fördold, få
att den war swår att komma åt med
watten, förrätt några bräder höggos
löst från mellantaket. Jnom en liten
stund war nu elden dämpad och den
myckna röken förfivnnnen Då trodde
brandkåren, att allt mar wäl, hwarföre
den genast aflägsnade fig. Likasäl mar
det icke få. Om en kort stund började
röken åter strömma ut genant en lucka,
som hade blifwit öppnad till husets
mind. Ater uppbådades brandkåren
medelst ringning i stadens brandklocka,
hatare ljud så obehagligt ljöd för tvära
öion ätida till Måndag e. m. Juttatt
brandkåsen andra gängen kom till stäl-
let, hann elden sprida sig rätt mycket;
dessutom woro sprutorna nu obrukbara
emidan de woro fulla med is, hwar-
före warmt tvatten måste anskaffas, för
att få dem i skick igett och detta dröjde
ganska länge. Nu började släckningen
tr, men under tiden arbetet pågick,
gjorde flere af släckningsmanskapet sig
skyldiga till mycket, som ej allenast roar
störande att fe och höta titai äfmen
fördröjde arbetet. Eit af dem hade t. ex-
marit uppe i katedern och på skämt
predikat och uppmanat menniskorna
till oinivandelseziunder det han höll
på, föll taket ned, men mannkn hade
krupit ned i katedern —- som ännu
står oskadad — och således kommit
helbregda undan-
När mellantaket föll ned, hwilket
hade b’ifwit öfwerlastadt af watten, som
der frusit — twingade det ut lång-
toäggarne ned mot läktaren, ty wäg-
garne stå ännu oskadade nedanom täk-
taren. Några af de män, som arbe-
tade tvid sprutan på södra sidan, ska-
dades af stenarne från den nedfallande
wäggen, samt en häst, som traffade stå
isära wäggen, dödades genast. Detta
war i sanning en uppfkakande syn att
beskåda: den ene mannen efter den an-
dre framfördes, blodig och klagande.
Dessas antal äro sex. Tre af dem
wårdas på lasarettet; twä af dessa
hafwa hwardera ena bettet afbrutet,
och den tredje är skadad i ena knäet-
Dessa tre, sades det till mig, skulle nog
blifma friska. De tre öfriga wårdas i
sina hem. En af dem är niycket klen,
men sjelf säger han, att han blir frisk.
De andra äro icke så mycket skadade.
Wi has-va stor saknad as detta hus,
emedan tvi nu ej kunna få någon lo-
kal, som passar för tvära sammankom-
ster. Måtte Herren snart gifwa oss
ett nytt! Wi hafwa många gånger
frågat: »Herre, hwarföre har allt
detta kommit öfwer oss;« och han har
fasarati «Na förstån J det icke, men
härefter skalen J förstå det,-«
Herrens wäaar äro underbara, och
i många fall för oss obegripliga, lik-
tväl äro de allesammans nåd och san-
ning för dem som hålla hans förbund
och hans mittnesbörd.
Tammerfors den 14 Februari 1888.
J- M—n.
Minuen från den Schweiziska
hufwudstaden
Resebres af Emilia-
Sköttt är det lilla Schweiz med fitta
snöbetäckta Alper, klara fjällsjöar, stora
toattenfall. Skösi är äfwen dess aanr-
flodens klara matten omslutna hufwud-
stad, fastäti den icke tiggeri det egentliga
berglandet. Mait katt härifrån se hela
Alpkedjan genomskinlig. skimrande toid
solens uppstigande och toid dess nedgång.
Men främmande och längtande skulle
tnati känna sig till och med i det här-
liga Schweiz, om titan ej finge njuta
någon annan skönhet, tvederqroickelse och
tillfredsställelse än den naturen kan er-
bjuda. Det skönaste och härligaste man
kan se, då maii tomater till ett främ-
mande land. är Gads boning på jorden,
Gads rike och arbetet derför. Glädjan-
de mar det det-före att iBerii fe de
krifttia ströftvandeiia, det kristna arbetet.
Jag fick wara med om ett stor öswer
hela landet utbredd etvangelisk förening,
,,Die etvangelische Gesellfchaft«« årsfest,
då slere af dess filialföreningar såsom
diakoiiissanstalten, ynglingaföreningen,
unga qniinnorsförening och från det krist-
liga qwinnoseminariet utgångna elever
firade sin årsfeft. Mångfidig och rik på
tvälsignelse tycktes dessa föreningars werk-
satnhet haftva warit.
llnga qtvinnors kristliga förening är
ännu något alldeles främmande i tvått
land. J Berit firade den redutt sitt 24
årsmöte och allenast iKantoneii Berit
finnes 56 filialer. Defs ändamål ärli-
kasotn ynglingaföreuingens, att samla mig-
dom till kristliga möten och kristliga sträf-
toanden. Trefligt war att fe dess-tina-
tiotialdrägter klädda landtflickor ihtindra-
detal församlas-, för att lyssna till all-
warliga uppmuntrings och matnings-ord
Många woro de, htvilka under dessa mö-
ten talade och många dyrbara fröti bleftoo
dessa dagar utsådda. Eii missionär
Schretik’s tal gjorde det djupaste intryck
på mig. Hari tvar en äldre, mycket er-
faren, i Herrens skola stadgad man.
Länge har hatt arbetat i Afrika bland
hedningarne, hwarest han i alldeles bok-
staflig mening fått erfarit Gnds löfte en-
ligt Ef. 40: 31 förmerkligas: «De sorti
tvänta på Herreti, de få en ny kraft«.
Hari fade: Min första predikati för 32
år sedan behandlade denna text; men jag
förstod den ej förrätt i Afrika, då jag
mar alldeles titan kraft, och fick erfara,
då jag knappt kunde stå och måste pre-
dika, att Herrett gifwerzkraft«. Förtiär-
warande håller hati några tveckor tned
ens här och der i Tyskland och Schweiz
möten till stor wälsignelfe för de troen-
des tillwext och de omtvändes tdärkelse.
Jag tror icke att Ni. det Finsta Wecko-
hladets läsare, förgäftoes med mig skut-
leti läsa igenom de ord jag upptecknat ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
